Jag, en träningsprodukt?!
26 januari, 2020
Bloggar – Marie Nilsson
Trodde aldrig att jag skulle skriva det och ännu mindre att jag skulle uppleva det men jag är verkligen en träningsprodukt när det gäller löpning. Jag har inte någon optimal löparkropp men vad gör väl det så länge jag inte låtsas om det!
När jag var ung var jag snabb och explosiv vilket många som inte kände mig då kan ha svårt att tro på. På 60 och 100 meter under skoltiden var det inte många som slog mig.
Efter två barn och ett långt träningsuppehåll på si så där 25 år var kroppsformen en annan. Jag började springa 2011 och det blev längre och längre men tiderna och orken blev inte så mycket bättre. Givetvis var det skillnad på hur långt jag orkade springa ju fler pass jag genomförde men hastigheten var ungefär densamma.
Nu har jag tränat intervaller på ett helt annat sätt och jag märker hur mycket snabbare det går och främst hur mycket lättare det går. Tiden är egentligen ointressant för mig men det är ju lite roligt att det går fortare och fortare på de längre passen. En gång i veckan har det varit korta intervallpass följt av backeträning i samband med det. Backen blir lättare och lättare för varje gång. Intalar mig själv, som jag brukar göra när jag cyklar, att jag är en bergsget. Det går så mycket lättare då. Tidigare borrade jag ner blicken för jag ville inte se hur mycket backe det var kvar men nu har jag lyft blicken som springer på ett helt annat sätt.
Då jag springer varje dag i 101 dagar springer jag två av passen inne på gymmet när jag ändå är där och tränar. Jag tyckte att det är oerhört tråkigt tills jag började ställla in hastigheten på det som för mig är gränsen för vad jag klarar av. I början blev det bara en minut men nu är det en hel kilometer i det tempot. Några sekunders vila/vatten och jag kan springa några hundra meter till. Detta har gjort att jag har oerhört mycket lättare fötter när jag springer ute. Vem hade väl trott att jag skulle vara en träningsprodukt och att det skulle bli så lätt och roligt. Så roligt att jag nu när jag fått ett vikariat har anmält mig till Midnattsloppet i Stockholm 15 augusti. Det är det absolut roligaste loppet du kan springa (jag har ju inte sprungit så många) och det beror på tiden på dygnet och publiken:)
Jag har nu genomfört 67 av mina 101 dagar. Jag funderar på allvar om jag verkligen ska sluta vid 101 dagar. Nåja, vi får väl se. Jag hoppas att jag kan hålla i nu när jag har börjat arbeta efter att jag var hemma länge.
