Äntligen, jag släpper loss:)

12 juli, 2020

Äntligen, jag släpper loss kan tolkas på många sätt:) men det jag menar (här!) är att jag äntligen vågar släppa loss när jag springer i nedförsbackar. Efter att ha löptränat i många år med en dobberman blev jag van vid att hålla emot när vi kom till nedförsbackarna för annars gick det alleles för fort. Om jag ökade farten så ökade Tila (hunden) farten och då blev det till slut omöjligt för mig att följa med. En fördel med henne var att hon även ökade i uppförsbackar och jag med. Det har jag fortsatt med, att veta att jag kan och orkar öka takten uppför är stärkande för självförtroendet och en underbara känsla.

När jag släpper loss går benen av sig själv och det känns som om  jag inte behöver göra ett dugg/anstränga mig alls för att komma framåt. Helt underbart! Kommer det då en uppförsbacke direkt efter är halva backen avklarad av bara farten. 

Jag har för tillfället sommarlov och i dessa tider när vi inte ska resa blir  det mycket tid till träning på hemmaplan. Jag har faktist aldrig varit i bättre fysisk form än jag är nu vid 57 års ålder. Det bästa är att den kommer att bli ännu bättre innan sommaren är över. Det är inte någon karateträning just nu men fyra pass på gym, fyra löppass och två cykelpass räcker långt. Simma och träna karate kommer i augusti. 

Veckans utmaning blir att släppa loss vid andra tillfällen är i nedförsbacken:)

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!