Magnus Fröhler

Jag, Magnus Fröhler 47 år definierar mig själv som en upplevelselöpare som med min fru och våra två barn bor i Ljungsbro utanför Linköping. Mina löpar erfarenheter startade 1987 då jag sprang Stockholm marathon på 4:23. Efter ca 25 år utan löpning och 30 kilo övervikt bestämde jag mig i början av 2014 för att återuppta löpning som en del av mitt liv. Sommaren 2015 kunde jag summera med minus 30 kilo, Stockholm maraton på 4:43, Östgötamaran på 4:30 och Lidingöloppet 30 på 3:15. Att pressa tiderna är inte det viktiga men givetvis är detta också kul. Har mer av att springa långt som det lustfyllda. Sommaren 2016 hoppas jag genomföra Ultravasan 90.

Magnus Fröhler

Lite rött och mycket annat.

26 februari 2016 | Bloggar – Magnus Fröhler

Inget springande idag heller - suck! Tror dock att snortoppen är nådd för denna gång. (Hoppet är oslagbart)

Denna dag - ännu en dag. En fin dag blev det med vila, byte av köksblandarens innanmäte för att fixa droppet, byte av bromsljuslampan på bilen, tvätt av bilen och klippning och en promenad i nya skorna med lite lek i parken. Tänk vad välgörande det är att fixa sådant där som ligger på att göra listan. Att inte känna pressen av tiden utan bara låta det bli gjort i lagom takt.

Solsken, kvällsmys, nöjd efter dagens göromål, mätt och nu avslutat det tredje glaset rött. Vad mer önska? Ärligt - en löptur!!! Hoppas på morgondagen. Får se hur det känns efter min tjänstgöring i mitt arbete som präst då jag i morgon återigen ska få glädjen av att döpa två barn. Kanske en kort lätt tur efter det om allt känns bra.

Nu är det sovdags. Vila är helt klart bästa botet mot sjukdom. Och så är det så skönt. Sov väl och dröm gott!

Nya skor!

25 februari 2016 | Bloggar – Magnus Fröhler

Förkyld även idag. Löpvila med andra ord även denna dag. Lätt att deppa men varför inte passa på att test ut ett par nya löpskor en dag som denna. Det har också sin tid. Sagt och gjort. In till Linköping och Löplabbet.

Jag springer idag mest med min trotjänare Nike Lunareclipse 4 men också med Sacony Omni 13, Hoka trail och Salomon Speedcross 3. Mina Nike var kalas på mina två marathon lopp (bägge i regn) men fungerade också på Lidingöloppet. Men jag får en känsla av att de blir svampiga och svajiga när jag kommer upp i ca 35 km. Säkert så orkar jag inte riktigt bära löpsteget och bål mm när jag börjar bli trött. Ska alltså inte skylla på mina Nike.

Jag har ändå tänkt att jag ska skaffa ett par nya skor till mina inplanerade lopp detta år: Lidingöultra 50, Stockholm marathon, Ultravasan 90 och Lidingö 30.

Som jag har läst och funderat om vilken sko jag ska satsa på. Jag vill ha god dämpning, inte för tunga, bra stöd och en go känsla. Ja ni känner säkert igen er. En sko som har allt. Saucony Omni 13 är kalas här men runt 25-30 km pass får jag en liten blåsa under höger stortå. Trist. Hoka skon är bra till kortare trail men vill klämma över vänster lilltå. Speedcrossen är kalas men törs inte satsa på den på så långa distanser.

Som vanligt fick jag kalasbemötande på Löplabbet av deras kunniga personal som också har erfarenhet av ultra. Det hade precis landat många nyheter och urvalet blev ganska stort. Kul att ha tid för att testa ordentligt. Alltså var det bra att få tid av förkylningen (positivt tänkande utifrån verkliga förhållanden).

Jag behöver inga racerskor, fästet är inte heller helt avgörande då det för min del handlar om att komma runt med en go känsla i ben och resten av kroppen (så go det kan bli efter långa distanser). Räknar med att ligga på en medelhastighet på ca: Lidingö ultra 7min/km, maran 6.15/km, Ultravasan 7.45-8/km och Lidingö 6.15/km. Eller vad det nu blir.

Valet blev ert par New Balance M860BW6! Inget jag kikat på innan men de känns grymma på foten. Har provgått 1,5 km och lusten att börja löpa lockades verkligen fram. Så nu är jag mer än spänd på att se hur de fungerar i sitt rätta element också. Bara bida tiden. Kanske på lördag! Bra att matcha nya skor som ska vänjas in med mitt uppbyggnadsprogram efter förkylnings trasslet. (Och om de inte blir kalas har jag gott om tid att hitta ett par nya tänker jag.)

Hur tänker du som springer Ultra om skoval?

Snuva igen!

24 februari 2016 | Bloggar – Magnus Fröhler

Vilodag igår fast att löppasset i förrgår var skonsamt. Bra det då jag började känna den mer än bekanta känslan i går kväll. "Hej förkylning! Funderade just vart du varit ett tag." SUCK! Nästäppa och tjock i halsen. Ingen feber. Känner dock mig bra till mods. Tror att detta bara är en av de sista attackerna. Troligen en ny extern variant. Vår dotter var snorig i förrgår och varför skulle jag skonas när hösten och vintern varit som den varit med ständig förkylningsvirus i kroppen.

Bara bida tiden och se. Är hoppfull och tror att detta är över om ett par dagar. Dricker extra med ingerfäraavkok med kanel, äter än mer vitlök med stor aptit och toppar med massor av C-vitamins frukt. Sprayar med kortisonspray i näsan.

Hur ser det ut i löpar Sverige? Är det fler som kämpar med förkylningar som aldrig ger sig?

Nåja. Nu skiner solen och våren har kommit till södra Sverige. Hoppets tid nalkas. Snart är fastans tid över och vi ska återigen få fira påsken seger!

Med önskan om Goa löppass och allt gott - Magnus

Vågar jag?

22 februari 2016 | Bloggar – Magnus Fröhler

Ska jag våga? Bäst att låta bli. Varför? Jag har typiskt nog glömt mitt PULSBAND och mina LÖPARBRODDAR! Och jag som laddat med ett lass våfflor och mental pepp för att våga mig på att öka upp distansen på långpassen igen. Bäst att hoppa över. Vill inte springa utan mitt kära pulsband då jag inte vill riskera att dra upp pulsen mer än till ett medel på max 140 slag (ca 70% av min maxpuls) under ett långpass. Samt då grusvägarna där jag befinner mig just nu lämpar sig allra bäst för sparkåkning.

Men vad är detta? Ska jag som vill njuta av min löpning ställa in ett pass för att jag inte har möjlighet att visuellt övervaka pulsen? Solen skiner, jag är ledig och min kära hustru ska också ut på ett pass. Barnen är med morföräldrarna. Skärpning Magnus. Varför inte passa på att ta det riktigt vackert. Ett gott pass med njutning och inte springa så fort att jag riskerar att halka utan broddarna. Sagt och gjort. Ut och njut!

Hur blev det? Blev det ett dåligt pass? NEJ! Absolut inte. Det blev ett fint bra pass! 10k i ett härligt tempo på 8,08/k. Fick alltså till ett kort långpass tidsmässigt utan att halka en enda gång och utan PULSBAND. Och framförallt - jag mår så bra just nu.


Nu är jag på gång efter fyra månader av förkylning!

22 februari 2016 | Bloggar – Magnus Fröhler

ÄNTLIGEN! Dax att börja en ny bana som bloggare på en kalassida om löpning.

Efter Lidingöloppet drog jag på mig en förkylning av det segare slaget. Du kanske känner igen dig. Vila med tro på att nästa vecka då är det bara att rulla igen. Men ack så fel. En vecka blir en månad, en månad blev nästan fyra. Flertalet läkarbesök med allahanda prover som bara är ok. Bara bida tiden. Testa, vila, vila och vila. Nu är det nog bra. Ja det håller ... och så ännu ett bakslag trots att jag inte tränat på mer än 70% av maxpuls. Försiktigt, hela tiden koll på puls och känsla. Ett steg frammåt och tre bakåt. Vad sker med psyket? Lätt att bryta ihop. Men jag gillar inte att bryta ihop. Bättre att bita ihop och vara klok. Också detta går över är en bra devis. Och nu verkar de senaste tre veckorna gå i segerns riktning. Har det gått över?

I tisdags sprang jag mitt länsgta pass sedan Lidingöloppet i september. 13 härliga lugna kilometer som bara var balsam för kropp och själ. Nu ska jag alldelses snart efter ett lass med våfflor med grdde testa 15k och ber att det må gå lika bra. 

Allt gott med hopp om fina löpupplevelser!

 

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!