Kicki Westergren
12 juni 2020 | Bloggar – Kicki Forsström
Ja denna vår blev ju inte direkt som vanligt, men man får göra så gott de går. I februari var de en tjej på jobbet som prata om Vårruset, hon samlade folk för att få en grupp för att kunna få en picknickkorg. Jag frågade om jag kunde hänga på och så var gruppen klar. De visade sig att min arbetskompis var lite av en vårruset VIP, vår lilla grupp fick en snitslad bana i ett naturskönt område utefter Vänern och vid mål fick vi både fika och medalj.
Jag bor på en slätt, här är de platt, banan vi sprang på var väldigt backig och de var riktigt jobbigt. En i gruppen började dra ifrån lite och jag hängde på, skönt att ha en hare. Mot slutet av banan missade vi en avfart och vi sprang gör långt, men vi kom tillbaka till dom andra och vårt lopp blev liiite längre än 5 km. Väder var soligt men lite kallt och vårruset 2020 blev de första av fler virtuella lopp.
10 maj 2020 | Bloggar – Kicki Forsström
De är verkligen en konstig tid vi lever i just nu, jag har fortfarande svårt att fatta helt vad de är som händer. Men min vardag påverkas inte speciellt mycket dock, jobbar på ett äldreboende, så jag kan inte direkt jobba hemifrån.. Däremot har jag så smått börjat plugga på sidan av jobbet, har tänkt att de ska leda till en beteendevetar examen så småningom.
Göteborgsvarvet blev inställt, likaså Vårruset och en resa med konsert till Hamburg blev inte heller av, men denna veckan har jag sprungit både Vårruset och Coronamilen som virtuella lopp och kommande helg blir de ett virtuellt Göteborgsvarv. Vårruset blev en lite av en specialare, vi var 5 st som sprang på en snitslad bana och vi fick våra medaljer och fika när vi kom i mål. Dessutom hade vi tur med vädret, de var soligt och vi hade riktigt trevligt!
Tror dock att Göteborgsvarvet kan bli tufft utan all pepp man får från allt folket och festen som är runt om, nu måste jag klara av de på egen hand. Har hittat en bana här hemma som är lite längre än 21 km, mesta delen av den går genom skog, resten över åkrar, får göra så gott de går de blir nog ingen rekordtid, min förhoppning var ju att slå min förra tid, men de kan nog bli tufft ensam i skogen! :)
I slutet av mars hoppade jag med i Viktväktarna, de har gått lite upp och ner fram tills för snart 3 veckor sen då jag hamnade i nån sorts flow (allt bara funkar!!) som jag fortfarande är kvar i och som jag hoppas jag får stanna kvar i detta flow tills jag når min målvikt! De är nu drygt 4 kg kvar till mitt mål! Så här bra har de inte gått på riktigt länge och jag känner mig hoppfull! Tränar regelbundet och håller koll på kosten via viktväktarna och jag har mått riktigt bra, de känns bra i kroppen. Dock får jag ibland kämpa med demonerna i huvudet som säger att jag är tjock, som få mig att känna mig tjock, trots att jag kan se i spegeln att jag tappat vikt. Känner ju även på mina kläder som sitter lösare att de hänt något. Jädra hjärnspöken! Nu är de full pepp för kommande virtuella Göteborgsvarv, sen får vi se om jag hittar några fler roliga lopp att köra!
13 februari 2020 | Bloggar – Kicki Forsström
Hur gör ni när ni är ute och springer, har ni musik i öronen eller kanske en ljudbok? Tycker ofta att de är lite bökigt med lurar, ibland har jag svårt att få pluggarna att sitta fast och de blir mer ett irritationsmoment. Ska jag bara springa en kortare tur, typ under 10 km brukar jag inte orka strula med lurar, och kör utan. Men samtidigt känns de mer motiverande med musik, har en spellista med musik med lite blanda takt. Runt 6 min/km är ganska lagom takt för mig, gärna blandat med lite snabbare då och då. Jag kan typ inte springa i otakt, så när takten blir snabbare så ökar jag även på stegen. Men de dumma med musik i öronen är att jag inte hör mina andetag.. tycker de är svårt att hitta en bra rytm med steg och andning när jag inte hör mina andetag, kanske är de en vanesak. Jag upplever att jag ibland har svårt att hitta rytmen, även utan lurar men för de mesta funkar de bra. Så för mig blir de lite blandat hur jag gör med lurar, ibland vill jag verkligen ha musik, men oftast föredrar jag att inte ha lurarna i.
30 januari 2020 | Bloggar – Kicki Forsström
Har precis varit ute på en riktigt trög löparrunda, man hinner tänkta en massa på allt och inget medan man är ute och så kom jag att tänka på bloggen och att jag verkligen har misskött mig som bloggare väldigt länge.. ja över ett år sen jag senast gjorde en uppdatering, ska försöka bli lite bättre!
Som vanligt med mig går allt upp och ner, känns som jag aldrig blir klar med något. Mitt PT-projekt som jag skrivit om tidigare rann totalt ut i sanden. Jag tappade lusten, de kostade sjukt mycket och de enda man fick var ett halvpeppande mail varannan vecka, sen skulle man klara sig själv.
Min vikt har hoppat upp och ner, men oftast mest upp. Jag är dock envisare än en åsna så jag ger mig inte, trots att jag ibland undrar vad f*n jag håller på med!! Att jag inte bara kan ta mig ordentligt i kragen och en gång för alla bli klar, hur svårt ska de vara?? Tydligen jätte svårt, men jag är på gång, igen, gick super bra fram till storhelgerna, sen kom storhelgerna…. Say no more…… Nu får jag gå ner samma kilo en gång till! Denna veckan jag tillbaka till Itrims koncept (jag byter ut två måltider mot måltidsersättning, äter frukost och lunch som vanligt, sen måltidsersättning x2), vilket funkade himla bra när jag var med där för några år sen, de känns bra, jag är peppad just nu. Jag tränar också styrketräning, cxworx och ett och annat pass löpning, minst 3 träningsdagar/vecka.
Sen senast har jag bytt jobb och börjat plugga, trivs bra på mitt jobb, men tanken på att jobba varannan helg tills jag blir pensionär känns inte alls lockande, så jag kör en psykologikurs på distans just nu, tanken är att jag ska bli beteendevetare. Tänker att jag ska plugga och jobba tills jag är klar, vill inte ta mer lån.
Att se fram emot detta löparåret är först Vårruset och sen Göteborgsvarvet, blir säkert nåt mer längre fram, lite sugen på att sticka till nån Europeisk huvudstad och springa en halvmara, ta nån långweekend och turista lite nånstans.
21 december 2018 | Bloggar – Kicki Forsström
Året är snart slut och de har inte blivit jätte många löparpass de senaste, jag har i alla fall försökt hålla igång med ett pass varje vecka på löpbandet, har inte varit så motiverad att springa ute i kylan. Däremot har jag börjat styrketräna! För nån månad sen lånade jag boken Olgas omstart på biblioteket, de var som den var skrivet direkt till mig, jag bestämde mig för att följa den, ge den en ärlig chans. Jag har ju testat allt annat utan resultat och de som står i boken låter vettigt, så jag var helt enkelt tvungen att köpa boken och nu läser jag den för andra gången. I boken finns ett styrketräningsprogram för 12 veckor, tre olika fyra veckorsprogram, idag har jag kört klart månad ett och de känns fantastiskt bra att jag hittills lyckats följa programmet till punkt och pricka. Jag tycker egentligen att styrketräning är skittråkigt, så jag vet inte hur hon lyckats, Olga Rönnberg, att få mig så pass motiverad att jag kört fyra veckor på raken.
Med mitt PT-projekt går de lika uselt som de gjort hela tiden, men jag har inte haft de bästa förutsättningarna. Stress på jobbet som resulterat i två sjukskrivningar på 10 veckor totalt. Motivation som gått upp och ner, trötthet, huvudvärk… Men nu ser de ut som jobbsituationen kommer förändras, från och med januari kommer jag ha två dagar ledigt varje vecka(!), så redan nu känner jag mig lugnare, att jag kommer klara av att jobba mitt schema. Jag hoppas detta leder till mer harmoni i livet och att mina resultat äntligen ska komma. Detta är även något Olga tar upp i boken, att stress försvårar viktminskning och rent allmänt fuckar upp kroppens funktioner. Efter 2017 som var ett riktigt skit år och 2018 var inte jätte mycket bättre, så hoppas jag att 2019 blir fantastiskt!
God jul och gott nytt år!
15 oktober 2018 | Bloggar – Kicki Forsström
Detta inlägget skulle jag gjort för flera veckor sen, de var i alla fall min avsikt, men hur ofta blir de som man har tänkt? Jag har ju skrivit innan om min PT-projekt, de som inte heller gick som jag hade tänkt.. Två gånger i år har jag drabbats av större bakslag, då jag blivit sjukskriven för utmattningssyndrom, då är de ännu svårare än vanligt att göra vad som krävs för att lyckas. Jag har ca 7 kg kvar att gå ner, för några veckor sedan bestämde jag mig för att vara klar med detta till jul. Då tänkte jag att de är ju evigheter kvar, jag behöver inte ta tag i det ordentligt än.. Men de ÄR dags at ta tag i de, idag är de 10 veckor kvar till julafton, 10 veckor!! De är ju ingenting, jag måste ta tag i detta nu! Jag vet att jag behöver planering och struktur för att lyckas, men ändå tar jag mig inte tid att planera, nu är de slut med de! Jag ska planera min träning varje vecka, så ökar chansen enormt att träningen faktiskt blir gjord! För att komma igång ordentligt och faktiskt göra någon skillnad har jag bestämt mig för att träna något varje dag, i 5 veckor, undantaget de dagar jag jobbar kväll, vilket inte är så många dagar. I appen Nike training finns massor med färdiga träningsprogram, sorterade efter muskelgrupper eller konditions, finns även stretchprogram och yoga, allt från kortare pass till längre. Min tanke är att jag ska köra ett pass ur den appen, på minst 15 min och så väljer jag att köra olika muskelgrupper, ibland kan jag kombinera ett sådant pass med lite löpning. Sen ska jag också ta mig till gymmet för att köra lite hårdare, en till två gånger i veckan. Idag startar jag upp, jag måste göra något om jag vill få resultat!
För några veckor sen var jag och dottern uppe i Stockholm för att springa halvmaran, dottern blev förkyld och fick avstå, så jag fick själv kämpa mig runt. Med tanke på att jag inte sprungit över 10 km i år är jag nöjd med hur de gick. Jag sprang utan uppehåll fram till 12 km, där började en 1.5 km lång uppförsbacke, jag gick upp, då hade jag redan fått rejält ont i trampdynorna. Jag kämpade på och fick se mer av Stockholm än jag sett innan. De var riktigt skönt när jag kom upp till 19 km, fick en massa energi av att de bara var 2km kvar, ökade lite och tog mig i mål. De är inte energin som tar slut för mig på längre lopp, de är kroppen som gör ont, speciellt fötterna, jag har ju inte så mycket av mina fettkuddar under fötterna kvar, så fötterna gör ordentligt ont efter så långt på asfalt. Härligt att gå i mål i ett soligt Stockholm utanför slottet, fick en godiebag med en massa kul och den efterlängtade medaljen! Senare på kvällen blev de en rejäl pizza och den satt riktigt bra!
27 augusti 2018 | Bloggar – Kicki Forsström
I lördags var de dags för lopp, Midnattsloppet i Göteborg, tredje gången för min del. De gick bra, med tanke på hur relativt otränad jag är samt att jag aldrig när jag springer hemma springer på asfalt. Jag har ju mina, som de verkar, ständiga problem med fötterna och jag hade verkligen riktigt ont under framfoten på höger fot efter loppet, samt att jag hade lite ont på utsidan av båda knäna. Men redan dagen efter kändes de bättre, nu har jag istället träningsvärk på framsidan låren, varför jag fått den just där är ju lite märkligt. Kroppen är lite stel och sliten, men några dagars vila så kan jag nog ta en löptur igen.
Tyckte de var kul med den nya banan, den var väldigt kringelikrokig, genom parkeringsgarage och tunnlar, jag hade oftast ingen aning om var jag var… De var uppehålls väder och lagom temperatur och de stod folk och hejade efter nästan hela banan, de var riktig feststämning. Sprang tillsammans med både maken och dottern, lite orutinerat hade vi alla valt olika startgrupper, vilket gjorde att vi alla startade i makens grupp som var i mitten. Jag hade startgrupp efter honom och antingen var mitt chip sönder eller så fick jag ingen tid för att jag startade för tidigt, vilket var retligt.. Vi år planera bättre nästa gång vi ska springa ihop.
Nu är de bara att ladda om, för om 3 veckor ska jag och dottern åka till Stockholm och springa halvmaran, sen får jag nog ta de lite lugnare med löpningen så jag inte gör alla småskador värre.
2 juli 2018 | Bloggar – Kicki Forsström
De går framåt, sakta med säkert, igår var jag ute på en runda, 6 km blev de och de är de längsta jag sprungit sen efter att jag sprang sönder foten för snart 2 år sen. Igår var också första gången som löprundan inte konstant kändes som en nära döden upplevelse! Så de känns väl som att jag gjort lite framsteg ändå. De har känts så pass bra att jag faktiskt anmält mig till två lopp! Först blir de Midnattsloppet i Göteborg i augusti, därefter blir de en tur upp till Stockholm för att springa Stockholm halvmaraton! Jag hoppas verkligen att jag inte tar i för mycket med de här, så de slutar i mer skador, men jag har ju tagit de jättelugnt hela året för att långsamt komma tillbaka, så de borde funka! Blir ju lite roligare att träna när man har ett lopp att se fram emot!
Vad som inte går bra just nu är mitt PT-projekt.. de är verkligen skit tråkigt att styrketräna, jag tränade på bra i början, men jag kände inga som helst resultat, kände inte att jag blev starkare eller att de var läge att byta till tyngre vikter, kändes som jag bara stod och harvade med samma vikter och övningar i evigheter utan resultat, så jag slutade.. För ett tag sen laddade jag ner en app, en 30 dagars utmaning, man ska träna lite varje dag 6 dagar i veckan, de tar mellan 15 och 20 minuter och jag har nu kommit halvvägs. Jag har fuskat så mycket med kosten också under denna period, så jag har väl inte känt nån skillnad genom att använda appen heller, men de är något annat i alla fall. Jag får ständigt kämpa med mig själv och de är verkligen skitjobbigt just nu!
De är bara två månader kvar nu på PT-projektet och de känns verkligen som jag misslyckats totalt, alla pengar i sjön.. Måste erkänna att jag trodde projektet skulle se annorlunda ut, att man skulle få mer hjälp, mer pepp, mer engagemang från deras sida. Hade jag klarat av att följa en diet och ett träningsprogram helt själv hade jag ju knappast behövt anmäla mig till ett dyrt PT-projekt. Jag tackade faktiskt nej först, ångrar att jag inte stod på mig, hade varit mycket bättre om jag köpt PT-timmar på mitt gym och gått dit varje vecka och träffat en människa, de hade antagligen gett mycket mer än att köra detta själv på distans, så de blev en dyr läxa!
18 maj 2018 | Bloggar – Kicki Forsström
Enas stunden känns allt bra för att sen vända åt andra hållet.. Just nu är jag sjukskriven för utmattningssyndrom, de har helt enkelt blivit för mycket av allt. Mitt PT-projekt började jättebra, sen kom tröttheten ikapp, jag vill göra en massa saker men jag orkar bara inte. Jag har försökt sträva på så gott de har gått, trots att jag fått kämpa med mig själv. Jag hoppas jag ska hitta tillbaka till lust och energi under min sjukskrivning. Min PT i PT-projektet tyckte att jag skulle släppa träningen ett tag och koncentrera mig på kosten samt att promenera. Jag har passat på att gå många långa promenader i solskenet och värmen, 10 – 15 km om dagen och de känns helt ok. Jag har slängt in några kortare träningspass, utan att ha för mycket krav på att den bir perfekt, bättre lite träning än ingen alls tänker jag..
Imorgon är de Göteborgsvarvet och de blir inget varv för mig i år heller. Jag har kommit igång lite smått med löpningen utomhus, efter att ha sprungit på löpbandet inne några månader blev de lite av en chock att möta luftmotstånd och uppförslut. Kändes plötsligt som min kondition var näst intill obefintlig, trots att jag kan springa på bra mycket snabbare på löpbandet, men jag får kämpa på, försöka springa lite längre varje gång, sist sprang jag 3.5 km och de var riktigt tungt, men de känns samtidigt bra, jag är på gång! Kanske kan jag köra midnattsloppet i augusti, jag hoppas de!
29 mars 2018 | Bloggar – Kicki Forsström
På bara 3 veckor i mitt PT-projekt har jag gått ner nästan 5 kg och avklarat 12 träningspass!! Den nya dieten har verkligen fungerat och jag har kommit igång ordentligt med att träna. De går också framåt med löpningen, sist sprang jag 25 min på löpbandet utan problem, har inte alls känt av foten och de känns riktigt bra, jag är lixom på gång på alla fronter och för första gången på länge känns de verkligen positivt!
Nu längtar jag efter lite värme och att vägarna ska torka upp, så jag kan börja springa ute igen. De är nu 1.5 år sen jag pajade foten på mitt första och sista maraton, sen dess har jag inte sprungit ute och bara kommit igång lite de senaste tre månaderna på löpbandet, så jag längtar verkligen ut! Att springa på löpband är så trist.. men än så länge är de värsta lervällingen utanför så jag får hålla mig ett tag till. Behöver också skaffa nya löparskor, så jag får väl ta tag i de till att börja med, funderar på ett par Nike free.
