24 juni 2018 | Bloggar – Caroline Rydh
Det är inte bara positiva saker som hänt under det här året. För precis ett år sedan började min man rasa i vikt, fast han levde som vanligt. Dessutom drack han galna mängder vatten. Vi misstänkte rätt snart att han drabbats av diabetes och besök hos vc och sjukhuset bekräftade tyvärr våra misstankar. Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som kan drabba vem som helst. Det egna immunförsvaret ger sig på kroppens insulinproducerande celler och slår ut dem. Därför måste en typ 1a alltid tillföra insulin för att kunna reglera sitt blodsocker.
Det var mycket som ändrades den dagen. Från att ha varit fullt frisk och tränat mycket utan mån större eftertanke när eller hur han skulle träna så måste allt nu planeras. Men det sämsta med sjukdomen är att han inte kan fortsätta arbeta som brandman. Man får inte rökdyka om har typ 1. Som tur är fick han en tjänst som styrkeledare, och har precis avslutat sin utbildning.
Det har trots allt kommit mycket positivt ur diabetesen. Han har fortsatt att träna mycket, det är inget problem det kräver bara mer planering. Han kom med i Ski Team Novo Nordisk, ett team bestående av diabetiker som kör öppet spår på Vasaloppet för att visa för att andra att det går att göra allt med sjukdomen. Det är Robin Bryntesson, fd elitskidåkare och diabetiker, som driver teamet.
Så Emil åkte 3 Vasalopp på en vecka. Först öppet spår, sedan Nattvasan ihop med min pappa (jag skulle egentligen åkt men hade en mage i vägen!) och "riktiga " Vasaloppet. Det är häftigt vad kroppen klarar av för Emil gjorde sitt bästa Vasaloppsresultat någonsin, trots att han hade 2 lopp i kroppen redan.
När han fyllde år så gav jag honom en start i Nordenskiöldsloppet, 22 mils skidåkning i Jokkmokk nästa år. Så nu ligger fokus på det.
Vi har därför gått med i Sockertoppen IF, man behöver inte vara diabetiker för att tävla för dem. Överskottet går bla till ett läger för barn och ungdomar med diabetes.
20 juni 2018 | Bloggar – Caroline Rydh
Hej och ursäkta en lååång frånvaro. Det har hänt en hel del i mitt liv sedan sist..
Det största är att jag har blivit mamma till en Hampus! Jag hade en rätt jobbig graviditet och sen en riktig skitförlossning som slutade i ett urakut snitt. Så det har inte blivit nån träning för mig på typ ett år. Men nu är Hampus 11 veckor och jag har smugit igång träningen. Pga snittet s0 har jag fått vara försiktig men har börjat träna core och jag har sprungit några ynka km.
Det känns ju att det var ett tag sen jag tränade. Kroppen känns inte som den brukar! Men jag ska försöka att smyga igång det här sakta. Jag brukar annars alltid dra på för snabbt efter ett uppehåll och bli skadad så nu ska jag verkligen vara försiktig. Och ett sånt här långt uppehåll har jag aldrig haft..
Ni som kommit tillbaka i bra form efter en graviditet får gärna komma med tips hir ni gjorde!
4 november 2016 | Bloggar – Caroline Rydh
Ny ledig dag i uppe i norr. Riktigt skönt att ha några lediga dagar utan jobb och måsten. Idag åkte vi till Härnösand och åkte upp till toppen av skidbacken. Emil sprang Härnö trail där för några veckor sedan och ville visa området så vi bestämde oss för att ta en promenad där. Mitt ben var lite grinigt efter passet igår så det fick vila från löpningen idag.
När vi kom fram var det några som stod med längdskidor. Det var inte jättemycket snö men tillräckligt för att de skulle plocka fram fulskidorna och åka några varv. Det var inga spår dragna utan de åkte ospårat.
Det fanns mängder av olika leder och vi hoppade lite mellan olika leder och fick ihop en ganska bra sväng tillslut. Vid några tillfällen kom man ut på kanten av kullen och hade grym utsikt över Härnösand och runtom.
Jag gillar att få se lite nya områden och stigar, hemma har man ju sprungit på nästan allt i närheten.
På vägen hem började det snöa rätt bra och nu har vintern kommit hit också. Verkar som att snön kom före söderut! Nu är det strax dags för gymmet, ska rehaba min krånglande muskel och stärka upp resten så jag slipper strul framöver..
3 november 2016 | Bloggar – Caroline Rydh
Då var jag på plats i Kramfors, eller rättare sagt Klockestrand en bit utanför. Uppe och hälsar på maken igen. Han visste inte att jag skulle komma så var extra roligt att kliva in genom dörren efter 8 timmar på tåg och se hans min!Idag började jag dagen med att springa en sväng i skogen. Sol, lite snö och nån minusgrad, kan ju inte vara bättre! Blev en kuperad lufsrunda på knappt en timme. Början är två km uppför, har ju inte den typen av backar hemma så kul att få utmana dem när man kommer hit!
Vi pratade om att åka upp till Skuleberget och provspringa sista biten på höga kusten trail. 2 gånger uppför Skuleberget kommer ju sätta sina spår i benen.. Men det skulle kännas bra att veta vad det är som ligger framför en så att man kan förbereda sig så bra det går. Mycket backar kommer det att bli, men jag kommer lägga minst lika mycket fokus på att springa nedför som uppför. Uppför kan man alltid ta sig men tar framsida lår slut blir det bara ett stelbent stapplande, och det på sträckor som man ska helst bara ska kunna släppa på benen.
Jag kommer vara här tills på söndag kväll så jag ska nog hinna med några turer till. Älskar miljön här uppe, allt känns mycket mer storslaget än hemma!
30 oktober 2016 | Bloggar – Caroline Rydh
Ibland blir ju ingenting som man tänkt sig. Planen för loppen nästa år som jag la upp i slutet av sommaren höll ju inte så värst länge.. Blir inget Ultravasan för mig nästa år, jag kunde inte stå emot att anmäla mig till Lur Backyard Ultra istället. Förutom det så blir det Soteleden terrängmaraton och häromdagen spontananmälde jag och min man oss till Höga Kusten trail. Min man komer ju att bo där uppe i drygt ett år till så passade bra att lägga in en tävling där nästa höst.
Både Soteleden och Höga kusten trail är riktiga terränglopp, drygt ett marathon med massor av höjdmeter. Nu måste jag köpa ett par riktiga terrängskor har jag kommit fram till, någon som har nåt förslag? Jag brukar ju springa i skogen med mina Nike free men tror att det här kräver ett bra bett under sulorna. HKT avslutar med två vändor uppför Skuleberget, så det kommer att krävas mååånga backpass för att få starka ben inför det här! Just nu sitter jag småförkyld med nackspärr, inte bästa förutsättningarna för tillfället men hoppas att det ska ge mig snart!
Hunden har flyttat till min man i Kramfors så just nu är det tomt här hemma. Det är tråkigt att inte ha något sällskap på rundorna, men jag behöver inte ha så dåligt samvete om jag tar en sv
äng på bandet istället. Inga ledsna ögon som tittar på mig och undrar vad i hela friden jag håller på med, springa inne när man kan vara ute!
