Marie Nilsson
12 juli 2020 | Bloggar – Marie Nilsson
Äntligen, jag släpper loss kan tolkas på många sätt:) men det jag menar (här!) är att jag äntligen vågar släppa loss när jag springer i nedförsbackar. Efter att ha löptränat i många år med en dobberman blev jag van vid att hålla emot när vi kom till nedförsbackarna för annars gick det alleles för fort. Om jag ökade farten så ökade Tila (hunden) farten och då blev det till slut omöjligt för mig att följa med. En fördel med henne var att hon även ökade i uppförsbackar och jag med. Det har jag fortsatt med, att veta att jag kan och orkar öka takten uppför är stärkande för självförtroendet och en underbara känsla.När jag släpper loss går benen av sig själv och det känns som om jag inte behöver göra ett dugg/anstränga mig alls för att komma framåt. Helt underbart! Kommer det då en uppförsbacke direkt efter är halva backen avklarad av bara farten.
Jag har för tillfället sommarlov och i dessa tider när vi inte ska resa blir det mycket tid till träning på hemmaplan. Jag har faktist aldrig varit i bättre fysisk form än jag är nu vid 57 års ålder. Det bästa är att den kommer att bli ännu bättre innan sommaren är över. Det är inte någon karateträning just nu men fyra pass på gym, fyra löppass och två cykelpass räcker långt. Simma och träna karate kommer i augusti.
Veckans utmaning blir att släppa loss vid andra tillfällen är i nedförsbacken:)
15 mars 2020 | Bloggar – Marie Nilsson
Nu var det ett tag sedan jag skrev här men det har hänt en hel del. Jag är i mål, både med min löpning och att bli mormor:)
Löpning i 101 dagar på raken utan vilodag blev klart den 29 februari men jag fortsatte i två dagar tilll så sammanlagt blev det löpning i 103 dagar. Bra jobbat av mig måste jag säga om jag får säga det själv och det får jag ju då ingen annan gör det! Nu fick jag några upplyftande ord men det skadar inte att säga det själv heller. Jag måste säga att det gick oerhört lätt att ta på mig kläderna och ge mig ut efter arbetet. Det har inte varit någon vinter att tala om den här säsongen och det underlättade säkert det också. På min första vilodag vaknade jag och såg att det var ett oerhört dåligt slaskväder och det var det i dagarna två. Då var det verkligen skönt att "slippa" ge mig ut på vägarna. Efter dessa två dagar har jag fortsatt att springa. Jag har för avvsikt att löpa 6 dagar i veckan. På tisdagar slutar jag mitt arbete kl.17.00 och ska vara på karateträning kl.18.30 och då blir det lite nätt om tid men de andra veckodagarna tänker jag ge mig ut.
Den 3 mars var det tänkt att jag skulle bli mormor men den 29 februari ringde dottern till mig och det hade satt igång. Jag var övertygad om att lillkillen skulle komma på skottdagen men hon (och han) lyckades hålla igen till 1 mars. Skönt! Det är kanske ovanligt att vara född på skottdagen men det måste vara roligare att komma på ett annat datum. Nåja, nu är han här min kille. Jag kan inte förstå hur det kan vara så lätt att älska någon så utan förbehåll. I dessa tider av coronavirus är jag bara tacksam att jag är frisk och får träffa honom.
Jag är nu anmäld till två lopp i år men frågan är om dessa kommer att genomföras. Jag vill gärna anmäla mig till Lidingöloppet men jag vet inte om det är något idé. Vi får väl se! Just nu har jag fullt upp med arbete, löpträning och min lilla kille. Jag blev dessutom vald till ordförande i karateklubben på årsmötet så det verkar kunna bli fullt i kalendern.
Jag har inte givit mig någon belöning än för mina 103 pass. Jag funderar fortfarande över vad det skulle kunna vara.
26 januari 2020 | Bloggar – Marie Nilsson
Trodde aldrig att jag skulle skriva det och ännu mindre att jag skulle uppleva det men jag är verkligen en träningsprodukt när det gäller löpning. Jag har inte någon optimal löparkropp men vad gör väl det så länge jag inte låtsas om det!
När jag var ung var jag snabb och explosiv vilket många som inte kände mig då kan ha svårt att tro på. På 60 och 100 meter under skoltiden var det inte många som slog mig.
Efter två barn och ett långt träningsuppehåll på si så där 25 år var kroppsformen en annan. Jag började springa 2011 och det blev längre och längre men tiderna och orken blev inte så mycket bättre. Givetvis var det skillnad på hur långt jag orkade springa ju fler pass jag genomförde men hastigheten var ungefär densamma.
Nu har jag tränat intervaller på ett helt annat sätt och jag märker hur mycket snabbare det går och främst hur mycket lättare det går. Tiden är egentligen ointressant för mig men det är ju lite roligt att det går fortare och fortare på de längre passen. En gång i veckan har det varit korta intervallpass följt av backeträning i samband med det. Backen blir lättare och lättare för varje gång. Intalar mig själv, som jag brukar göra när jag cyklar, att jag är en bergsget. Det går så mycket lättare då. Tidigare borrade jag ner blicken för jag ville inte se hur mycket backe det var kvar men nu har jag lyft blicken som springer på ett helt annat sätt.
Då jag springer varje dag i 101 dagar springer jag två av passen inne på gymmet när jag ändå är där och tränar. Jag tyckte att det är oerhört tråkigt tills jag började ställla in hastigheten på det som för mig är gränsen för vad jag klarar av. I början blev det bara en minut men nu är det en hel kilometer i det tempot. Några sekunders vila/vatten och jag kan springa några hundra meter till. Detta har gjort att jag har oerhört mycket lättare fötter när jag springer ute. Vem hade väl trott att jag skulle vara en träningsprodukt och att det skulle bli så lätt och roligt. Så roligt att jag nu när jag fått ett vikariat har anmält mig till Midnattsloppet i Stockholm 15 augusti. Det är det absolut roligaste loppet du kan springa (jag har ju inte sprungit så många) och det beror på tiden på dygnet och publiken:)
Jag har nu genomfört 67 av mina 101 dagar. Jag funderar på allvar om jag verkligen ska sluta vid 101 dagar. Nåja, vi får väl se. Jag hoppas att jag kan hålla i nu när jag har börjat arbeta efter att jag var hemma länge.
13 januari 2020 | Bloggar – Marie Nilsson
Under de senaste veckorna har det varit oerhört varmt om du tänker på att det har varit december/januari. När du sitter inomhus och ser att det är upp till nio grader varmt (och ibland sol) ute kan du tro att det är en lite kylig sommardag då det hos mig inte finns någon snö alls. Men det är endast tills du går ut till löprundan som du kan inbilla dig att det är sommar. Väl ute inser jag att det blåser något oerhört och det nästan varje dag. Och om det blåser är det alltid någon som har motvind!
Jag kan dock inte förstå varför jag har det varje gång jag löptränar och även om jag skulle byta håll så kan jag garantera att vinden gör samma sak. Det verkar som om jag bara SKA ha motvind. Det märkliga är att om jag möter någon som springer åt andra hållet så påstår även de att de har motvind och det är för mig en omöljig sak men vem vet. Upplevelsen av att allt sker i motvind kan vara stark.
Det är inte bara i löprundan motvinden visar sig. Den ger sig tillkänna i det vardagliga livet också. Jag hörde en gång någon påstå att vi får de motgångar vi orkar ta men det vet jag inte om jag vill hålla med om. Jag känner många som inte har någon motvind i vardagen men som skulle klara av det ( i alla fall så vitt jag kan se) Vi sägs också växa av motgångar men jag vill inte växa något mer i så fall.
Nu har jag avverkat 54 av 101 dagars sammanhängande löpning och jag tror inte att jag kommer att sluta vid 101 den 29 februari. Jag tror nog att jag fortsätter. Jag har aldrig varit med om att jag har haft så "lätta fötter" framför allt efter löpträningen. Mina ben har ändrat form och fötterna är så lätta, så lätta och det vill jag att de ska fortsätta vara. Inte bara fötterna är lätta numera. Jag har minskat i kilon, centimeter runt midjan och har numera normalvikt för min längd även om det ska bort några kilo till. Detta utan att banta för det har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra.
26 december 2019 | Bloggar – Marie Nilsson
Vid den akningsvärda åldern 56 år har jag för första gången lyssnat på Spotify och gjort en egen lista. Dottern tröttnade på mig och mina mnp3 spelar som hon fick ladda med musik. De gick sönder lite väl ofta och det blev samma låtar varje gång. Inte för att det gjorde mig någoting då jag ibland är en vanemänniska. Men dottern ansåg mig antik. Jag är ofta en vanemänniska när det kommer till de små sakerna i livet, d v s var jag sitter på bussen, matbordet, vilken musik jag springer till o s v medan jag inte har några som helst problem med att "hoppa" när det kommer till de stora besluten. Ner kommer jag alltid och jag får se i vilket skick jag kommer ner.
Det fanns tydligen en löplista som var färdig men dottern visade mig också hur jag gör en egen lista. Efter att ha lagt till mina favoritlåtar inser jag att det nog inte är någon löplista (vilket för övrigt inte den färdiggjorda var heller enlig mig:) utan det är nog en gråtlista!!! Många av låtarna är gamla och alla är sådana som jag har minnen till och det gör mig lite sentimental och ibland ledsen och det är kanske inte meningen när du ska löpa. Samtidigt var det några låtar som verkligen gav mig kämparglöd som människa nu när jag hörde dem I will survive så att säga. Jag överlever allt i hela livet och löpturen så det gick riktigt bra att springa även om det är en gråtlista.
Jag är med i gruppen som springer på alla dagar som har afton i sig, d v s julafton, nyårsafton o s v. I år sprang jag drygt 6 kilometer i Boulognen hemma i Gävle. Det är en stadspark som är otroligt fin att springa i. Jag sprang mitt på dagen klockan 12.00 och jag har aldrig sett så många löpare vid ett och samma tillfälle så det är kanske fler i Gävle som springer på dessa dagar. På den korta tiden jag var ute mötte jag 10 stycken och det är många det.
Nu är det snart nyårsafton och då blir det löpning igen. Nu har jag jag ett vad med mig själv att jag skall springa 101 dagar på raken så att det är nyårsafton spelar ingen roll för mig. Jag ska ju springa på nyårsdagen också. Idag annandagen har jag sprungit 36 dagar på raken och idag var det intervaller och backträning. Efteråt när jag sprang hem var det på oerhört lätta ben (med gråtlistan i öronen) och det känns så roligt att jag verkar vara i sådan bra form fysiskt just nu, vid min ålder!!!
