Linda Brundin

Jag är en 44-årig mamma, fru och biträdande rektor som måste få springa av mig minst tre gånger i veckan. Vardagen och livspusslet gör att löpningen måste planeras in för att bli av. Och min träning blir av tack vare att jag har en träningskompis. Vi ger oss ut i vått och torrt, storm eller värmebölja stoppar inte oss! Säsongens mål är några millopp och i höst kanske jag springer min första halvmara på många år.

Linda Brundin

Summering av januari och hej februari!

5 februari 2017 | Bloggar – Linda Brundin

Så var det dags för en summering av januari samt lite planering framåt. I år har jag ju tänkt att springa 150 mil totalt, som jag skrev i förra inlägget. Detta innebär att jag behöver snitta ca 28 km/vecka. Så hur har det gått. Jo tack, bra! Totalt har jag i januari sprungit 155,53 km fördelat på 17 pass. Det ger ett snitt på 3,6 mil/vecka och 9,14 km/pass och det är jag jättenöjd med. Jag och Mia har sprungit längre pass både på veckodagarna och på lördagarna. Dess utom har jag lagt till ett pass på söndagar, tillsammans med min man! Han är verkligen inte något löparämne utan springer mest och tycker att det är jobbigt. Men jag är glad att han vill springa så jag drar runt på honom ;) Vi får lite kvalitetstid tillsammans och det är bra. 

Så säger vi hej då till januari och  hälsa februari välkommen, eller vabbruari som månaden nu för tiden kallas. Knappt hann vi byta almanacksblad så kom de elakaste av förkyldningsbaciller och knäckte mitt annars så starka immunförsvar. Attans också! Gårdagens långpass och dagens runda med maken var bara att ställa in. Idag känner jag mig lite bättre så förhoppningsvis kan jag och Mia ta en lugn runda på tisdag. 

Mia och jag har sprungit tillsammans i 2,5 år nu så vi har många olika rundor att välja på. Ändå känner vi ibland att vi vill variera sträckorna men nu på vintern är det inte lika lätt att utforska stigar och vägar vi inte känner till sedan innan. En kväll satte jag mig med datorn och ritade upp en sträcka på ca 15 km som såg ut att blir en bra utmaning till lördagens lite längre pass. En skärmdump av kartan sparades i mobilen. Enligt kartan skulle vi springa ca 7,5 kilometer på grusvägar och stigar i skogen, där efter passera under R40 (motorväg) och komma upp på gamla R40 (landsväg) och på den springa hemåt. Sagt och gjort, lördag morgon för två veckor sedan kutade vi ut, glada att få trampa nya marker. Det var lagom kallt och färden gick till att börja med fint. Efter några kilometer tittade vi på kartan (skärmdumpen) och upptäckte att vi hade missat en avtagsväg och vi fick springa tillbaka en kilometer. Glada i hågen fortsatte vi att halka oss fram på isiga grusvägar. Men så tog helt plötsligt vägen slut. Framför oss var ett viltstängsel och på andra sidan det brusade bilarna fram på R40. Någonstans längs vägen hade vi missat den stig som skulle ta oss till passagen under R40. När vi tittade på kartan kändes det väl långt till den från där vi hade hamnat. Lite förvirrade över läget valde vi där och då att strunta i passagen och ta oss tillbaka hemåt genom skogen, något som visade sig var ett ganska knasigt val. I tre kilometer gick vi över träsk, stock och sten. Som tur var hade det varit kallt i några dagar så marken var ganska, men inte helt, frusen. Ett par gånger trampade vi igenom halvfrusna mossvattenpölar och blev riktigt nedkylda och blöta om fötterna. Tack och lov hade vi ullstrumpor på oss. Rundan tog 1 tim 45 minuter och vi var ganska möra i benen när vi kom hem. 
Så vad lärde vi oss av detta? Jo, att inte göra egna rundor vid datorn när man inte vet hur det egentligen ser ut i naturen. En skärmdump är inte lätt att följa som karta. Där det på bilden ser ut att vara en stig kan det vara en bäck eller bara en skugga. Där jag trodde att det var en stig som skulle leda oss till passagen under R40 var det ingenting, vi sprang nämligen nyfikna dit och kollade helgen efter. Området vi har börjat utforska har stor potential och där finns säkert många fina stigar men vi väntar med att springa där igen tills isen har smält bort. 

Så där ja, nu gäller det att bli kvitt den här förkyldningen, sedan är det bara påt´igen! En vecka kvar och sedan är det sportlov hos oss :)

//Linda

Nytt år - nya mål!

9 januari 2017 | Bloggar – Linda Brundin

2017 - det känns ju helt galet. Jag gilar inte att tiden går så fort. Ett år är ingenting. En fis i rymden. Men nu är vi här, anno 2017, och då gäller det att utnyttja all tid man har och ha så roligt man bara kan under tiden. Och bland det roligaste jag vet är att springa. Jag älskar det verkligen. 

När jag träningsmässigt summerade 2016 så landade jag på exakt 200 registrerade pass, 153 av dessa var löppass och jag sprang totalt 122 mil. Det är inte illa, varje runda var i snitt nästan 8 km lång. Det måste jag ju vara nöjd med, eller hur. Jag är ju trots allt en vanlig motionär. De övriga 47 pass jag tränat består av en salig blandning, mest promenader och simning och lite så styrka på toppen.

Nu spänner jag bågen lite högre och i år ska jag springa totalt 150 mil. Snittet blir då ca 29 km i veckan och det känner jag är hanterbart. Upplägget är att springa tre gånger i veckan med Mia, min bästa löparkompis. Vi kör som vanligt tisdag, torsdag och lördag. Efter lördagens pass summerar jag antalet sprungna kilometer och på söndagen springer jag det antal som återstår för att få ihop mina 29. För att veta om jag ligger i fas tar jag hjälp av min app Runtastic, varje kilometer ränkas ihop och jag ser enkelt hur jag ligger till för att nå mitt mål. Nu har det ju bara gått en vecka men det känns roligt att ha ett nytt mål och jag är peppad att klara det. Än så länge ligger jag på plus, förra veckan sprang jag totalt 35 kilometer. 

Så heja oss löpare, nu kör vi! I ur och skur blir vi starka tillsammans :)
//Linda

När stressen knackar på - prioritera träning!

3 december 2016 | Bloggar – Linda Brundin

Just nu gillar jag inte hur det tuffar på. Det går, enligt mig, i alldeles för hög fart. Det rusar. November avslutades så kvick att jag inte hann fixa ljus till adventsljusstaken. December kom så snabbt att vi glömde köpa julkalender. Jul om tre veckor?!? Julklappar?? Hej och tack intenet och för att man en söndagkväll kan klicka hem allt man vill ge bort. Stressen på jobbet har varit påtaglig den sista tiden och när kroppen säger ifrån genom att placera ett välinriktat munsår mitt på överläppen, ja, då vet man att det är dags att coola ner. 

Mitt i all denna stress har jag ändå lyckats tränat tre kvällar i veckan och det är det som får mig att överleva. Träning har ju som bekant en stressreducerande effekt och jag är så glad över mina vanor och rutiner när det gäller träning. Tisdagar och torsdagar är heliga. Veckopassen plus ett längre pass på helgen och så är dosen komplett. Och så tuffar rutinerna på, tisdag, torsdag + helgen i ett jämt flöde. Och varje gång har jag min kompis Mia med mig, det kan inte bli bättre. Här ett boktips om hur träning kan minska stressrelaterad ohälsa. Ett litet julklappstips :)

Så här års är det klokt att inte jaga tider och förbättringar. Tidsmässigt ligger vi nu i snitt en minut lägre per kilometer och snittdistansen är 5-7 km kortare per vecka än under vår/sommar/höst. Vi satsar på kontinuitet och på att passen blir av. Just nu gör det inget om det tar över 30 minuter att springa 5 km, bara vi kommer hem utan att ha ramlat på någon isfläck. Mia och jag patade idag om vilken tur vi har haft med vädret den här hösten. Inte en enda gång har vi överraskats av iskallt regn utan lyckats pricka in luckor mellan molnen, det har inte varit speciellt blåsigt och inte heller så halt. Idag var det -5 grader och klarblå himmel när vi stack iväg på en runda som blev 14 km lång. Luften var hög och frisk och det var så vackert i skogen. Det var gnistrande frostnupna fröställningar längs vägkanten och på tjärnet var det ett tunnt istäcke. Helt underbart! Man kan nästan bli hög på sådana upplevelser! Bilden har jag lånat från Mias instaflöde :)

Ikväll kokar vi den första omgången knäck, mums! 
Happy Saturday och keep running!
//Linda

Det är nu det gäller!

13 november 2016 | Bloggar – Linda Brundin

Jag har i tidigare inlägg tipsat om bra kläder. Dessa kläder kan kännas som en stor investering, och ja - bra träningskläder är dyra. Jag brukar passa på att handla när det inte är säsong eller säsongen går mot sitt slut. Det kan ju kännas helt fel att köpa fodrade byxor när det går mot vår men när det står 50% på prislappen känns det lite bättre ;) Och när hösten och vintern är här igen så har man bra grejer i byrålådan. Mina Icebuggs köpte jag för halva priset i mars, 800 kr istället för 1600 kr, och jag hann använda dem två gånger i våras. Men så glad jag är nu att jag har dessa skor, de gör verkligen skillnad. Jag har tidigare sprungit med lösa dobbar, sådana som man trär på sin vanliga sko, men har inte trivts med det. Icebuggsen ger en helt annan trygghet när det är blankis på dåligt plogade gator och trottoarer. 

Den här veckan fick jag ihop 25 sprungna kilometer, två rundor på 9-10 km och en lite kortare runda + en promenad på 5 km och idag ska jag simma +1000 m. Igår sprang jag uppe på Ymer, ett område där det finns fina slingor. Det är inte så mycket snö här i Boråstrakten så jag tänkte att en runda på lite mjukare underlag skulle passa bra då det blir mycket asfalt under veckordagarna. Uppe på Ymer har de satsat mycket på att bygga ut sin konstsnöanläggning och självklart har de passat på att spruta konstsnö som tokar nu när det varit så bra förutsättningar. Min runda blev alltså en utmaning då jag en sträcka fick springa i en halvmeter opackad konstsnö samt dela spår med många entusiastiska skidåkare. De sista 4 kilometrarna sprang jag på en gångbana, vilken skillnad och så lätt det gick :)

Nu till veckan får vi pussla ihop det ordentligt för att hinna med jobb, familj och träning. Jag ska på kurs i Göteborg på onsdag och fredag vilket gör att jag kommer hem sent samt att vi har kvällmöte på skolan på torsdag. Eventuellt springer jag hem från kvällmötet på torsdag för att inte få för lång paus mellan passen. 

Jag förstår att när vintern kommer slutar många att springa. Man tar en lång paus med löpningen och tappar rutinen kring sin träning då det är mörkt, kallt och halt. Jag har själv varit en vår/sommar/höst-löpare så jag vet precis. Vinterlöpning var helt uteslutet för mig tills för några år sedan. Jag gympade och höll igång med annat men det löpningen jag längtade efter mest.
Jag följer Paolo Roberto på Istagram. Han skriver (6 nov) så här om vinterlöpning: "Springer man bara när det är sol, varmt och man har medvind hela passet så blir det inte så mycket löpning i Sverige. Det är superviktigt att hålla i löpningen under vinterhalvåret för det är nu man blir en löpare. För lägger man ner löpningen nu så får man börja om från ruta ett i vår och då är det svårt att hitta den där riktiga njutingen i sin löpning". Jag håller med, han har rätt. När man inte springer på hela vintern, en paus på 4-5 månader beroende var i landet man bor, blir löparmusklerna otränade. Kondisen, som många kallar 'grundkondition', är som bortblåst. Antingen har man kondition eller så har man inte kondition. Så snälla håll i nu, ge inte upp bara för att det annat underlag och väder. Ut och njut för vinterlöpning är underbart!

 

Rösen som vill att man ska strunta i träningen vs bra kläder.

4 november 2016 | Bloggar – Linda Brundin

Den här tiden på året är svår. Om man inte har bra rutiner kring löpningen så kommer ursäkterna gärna krypande som ett brev på posten. Innanför pannbenet hör man en röst som vill att man ska stanna inne pga vädret eller mörkret. Rösten vill att man ska känna efter om man inte har lite ont här och var eller om det inte en bra TV-serie. Den påstår även att favvobyxorna är otvättade eller så vill den att man känner efter om man inte är lite extra trött... Ursäkter kan bli många och ganska löjliga för att slippa ge sig ut. Och ja, det är tufft att ge sig ut när det är kallt och vinden viner. Ja, soffan ropar extra högt när det är mörkt och regnet piskar. För att få tyst på rösten bör man, tycker jag, satsa på bra utrustning. Med bra kläder kan man lättare trotsa latmasken som tycker att man ska stanna inne. Min bästa investering förra året var ett par överdrags-shorts från Craft. Jag har redan använt dem ett par gånger i år då det varit regnigt och blåst kallt. Vattnet pärlar sig på ytan och man håller sig varm över rumpan. Jag har även investerat i ett par fodrade tights från Kari Traa men de passar bättre när det är vinter. Även dessa byxor har vattenavvisande partier och står emot vind bra. För ärligt talat, det finns ju inget som är så hemskt som att ge sig ut i +2 grader, regn och blåst. Det känns som man är iskall redan innan man kommit utanför dörren. Kläder av det är slaget kan kännas dyra att köpa in men i längden kan det bli dyrare att inte komma ut och träna. I år behöver jag inhandla ett par nya löparvantar och en jacka som är lite tjockare. Så länge jag är utan denna jacka kör jag lager-på-lagen-principen, det brukar fungera bra. 

Keep running och trevlig helg!
//Linda

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!