Linda Brundin

Jag är en 44-årig mamma, fru och biträdande rektor som måste få springa av mig minst tre gånger i veckan. Vardagen och livspusslet gör att löpningen måste planeras in för att bli av. Och min träning blir av tack vare att jag har en träningskompis. Vi ger oss ut i vått och torrt, storm eller värmebölja stoppar inte oss! Säsongens mål är några millopp och i höst kanske jag springer min första halvmara på många år.

Linda Brundin

Nya kläder och GIF-ruset!

14 augusti 2016 | Bloggar – Linda Brundin

Det är inte kläderna som gör en till en bra eller bättre löpare. Men det är skönt att springa i fräscha kläder och roligt att fynda på rean. Jag gillar kläder av märket Kaari Tra. Jag hade aldrig hört talas om detta norska märke innan jag träffade Mia. Jag köpte mina första tights och första tröjan för ett år sedan och nu är jag helt fast. Dessa kläder är så sköna, sitter perfekt och är dess utom snygga. Rekomenderas! Jag fyndade på rean och klickade hem ett par långa tights, ett par 7/8-tights, en t-shirt och en långärmad sömlös tröja med dragkedja i halsen. Perfekt under jackan när det börjar bli kallare. Hela kalaset gick på strax under 800 kronor, det gillas :)

I förra inlägget skrev jag om GIF-ruset och nu äntligen kan man anmäla sig till detta roliga, utmanade, blöta och välarrangerade lopp. Kolla mer här! Ta gärna med en kompis och kämpa tillsammans. Extrakläder medtages, du kommer inte att vara torr när du går i mål. Du kommer att lukta mosse också ;)

Igår var jag och Mia ute i 14 kilometer. Det var segt. Baksida lår och rumpan lade in högljuda protester när vi var på väg hemåt. Vi har sprungit snabbare än igår men igår fanns inte energin att jaga bra tider. Man måste få lufsa ibland också! Imorgon blir det backintervaller, hoppas då på lite piggare ben. De andra passen vi ska springa i veckan har vi inte planerat upp än men jag tror att det får bli ett distanspass och ett långpass i helgen.

Nu ska jag äta lite kvällsmat, yoghurt med nyplockade blåbär :) Jag och min man var idag ute i de småländska skogarna för att försöka hitta gula kantareller. Längs skogsvägen vi gick fanns inte en enda svamp däremot stora områden med blåbärsris rika på hur stora blåbär som helst. Vi repade av bären som om de vore vinbär i klasar. Vilken fantastisk lyx! Vi hade bara en timma på oss men vi fick snabbt ihop fyra liter. 

Ha en härlig vecka!!

//Linda 

Idag är en stor dag!

11 augusti 2016 | Bloggar – Linda Brundin

Idag, för exakt två år sedan, sprang Mia och jag vår första runda tillsammans. Idag firade vi det genom att springa samma runda som vi sprang vid premiären (plus lite till). Skillnaden mot då är att vi idag sprang 23 sekunder snabbare per kilometer, en fin utveckling. Om vi inte hade pratat så mycket idag så hade vi nog kunnat springa snabbare. Det är ett av våra utvecklingsområden, prata lite mindre och där igenom springa snabbare. Men det var bland annat det vi pratade om idag; att vår träning inte bara är träning utan även socialt viktigt för oss. Nu för tiden är det inte bara vi som känner varandra, våra familjer umgås, vi firar högtider ihop och nu går våra yngsta barn i samma förskoleklassverksamhet! Så hurra för oss som tränar så bra och har så roligt ihop! Ett himla bra team <3

Det normala.

8 augusti 2016 | Bloggar – Linda Brundin

Det normala, det vill säga rutiner och vanor, är skönt. Det ger trygghet och ramar, man vet vad som ska hända. Att vara ledig är jätteskönt men till slut blir jag trött på det. Idag var det första dagen på jobbet efter fem underbara och härliga semesterveckor. Natten mellan lördag och söndag vaknade jag 01.10. Huvudet rusade igång och tankarna for kors och tvärs men mest gick de åt jobbhållet. Först klockan 04.30 lyckades jag släcka ner hjärnkontoret. Min tanke att gå upp klockan 7.00 fick jag vackert lägga åt sidan för när alarmet ringde var jag helt slut. Att det blev en sådan natt ser jag som ett tecken på att jag varit ledig lagom länge och är redo för att börja jobba igen. Jag ska jobba i drygt sju veckor, sedan ska jag och mina bästa kompisar åka en weekend till Barcelona. Det ser jag fram emot!

Hur har det då gått med träningen i sommar. Jo tack, bra! Jag har sprungit 18 pass, jag har gått många promenader, vi har cyklat lite då och då. Men. Jag har inte tränat på morgnarna som jag hade tänkt. Jag lade ner den planen efter att vi hade varit vår första tur till Halmstad. Jag har helt enkelt inte orkat kliva upp på morgnarna. Jag och maken har unnat oss att sitta uppe länge på kvällarna. Vi har tittat på serier (Bron säsong 1, Orange is the new black, Marcella) och filmer. Vi har druckit vin, ätit gott och varit sociala med varandra och med andra familjemedlemmar som varit på besök. Att då ställa klockan tidigt för att gå upp och ut och gå, det struntade jag i helt enkelt. Jag behövde sova! Punkt. Annars är jag nöjd med sommarens träning. Tre anledningar:

  • Jag har sprungit mycket själv. Eftersom jag och Mia dels haft semester olika veckor, dels varit hemma vid olika tillfällen har vi bara sprungit ihop ett fåtal gånger. Det har gått bra att träna själv men nu ska det bli roligt att regelbundet träna tillsammans med Mia igen. 
  • Jag har hållit ett bra och utmanande tempo när jag tränat. Mitt kilometersnittempo har legat på mellan 4.35-4.50. Jag känner mig trygg i detta tempo och vet att jag kan mala på längre sträckor utan att ta slut. 
  • Jag har upplevt 'flow' i sommar, det var längesedan sist. Blev euforisk när det hände, lite tårögd.

Nu ska jag och Mia ladda för Kretsloppet den 17/9. Innan dess funderar vi på att delta i Borås Nighttrail den 27/8. Förra året sprang vi GIF-ruset, ett lopp som i sex av nio kilometer sprangs i mosse. Man sprang tre olika sträckor på ca tre kilometer vardera och varvade inne på ett tävlingsområde där det var diverse publikfriande hinder uppsatta. Här är jag på väg ur en container med iskallt vatten. En utmaning för den stora badkrukan!Det var ett tungt lopp som var lika roligt som det var blött. I år verkar det dock inte som det arrangeras något GIF-rus. Vi får väl ut och klafsa i en egen mosse ;) 

På torsdag har jag och Mia jubileum. Det är då två år sedan vi sprang vår första runda tillsammans. Och tänk så bra vi har blivit sedan dess! Det ska vi fira men först ska jag imorgon fira min man som fyller 40 år. Hurra för honom!! 

Tillbaka i Halmstad.

31 juli 2016 | Bloggar – Linda Brundin

Vi har tagit oss ner till västkusten igen, i fredags åkte vi ner till stugan. Min syster har åkt hem (snyft) till Californien och helt plötsligt blev det väldigt tomt och tyst i huset. Härligt hur en enda person kan liva upp det så. Att säga hej då är alltid jobbigt och när min syster åker gör det ont i hjärtat. Vi vet aldrig hur lång tid det tar tills vi ses igen, 6 månader, 1 år... Tur att det finns Skype, messenger, mail, bilddelningsmöjligheter osv. När hon flyttade till USA, för 23 år sedan, kostade det över 7 kr/minut att pratas vid. Det var korta och dyra samtal. Är så glad över de möjligheter till kontakt vi har idag. Tack vare det är mina barn väldigt tighta med henne, trots att de ses så sällan. 


Som sagt, vi är i stugan och den här gången har sonen en kompis med sig. Det är första gången och det fungerar väldigt bra. Igår hade vi en mycket fysisk dag. Vi började med att åka till Vapnö grustäkt där det finns en bra hinderbana. Maken och alla barnen stannade i grusgropen medan jag sprang 5 km-slingan på Galgberget. Det är en runda jag sprungit många gånger, men sist var för 11 år sedan. Ändå är det som om rundan spelas upp som en film i huvudet, varenda krök, backe, raksträcka finns kvar i minnet och i kroppen. Efter totalt 7 kilometers löpning på Galgberget körde jag backträning i grusgropen. Oh, det sög i benen och mjölksyrehalten var hög i musklerna när jag stapplade mot bilen.
Galgberget är förresten en underbar plats att springa på. Det är bokskog över större delen av berget och träden skuggar skönt när solen gassar som den gjorde igår. Stigarna är fina och breda och tillgängliga med barnvagn. Det finns även ett fik uppe på Galgberget där man kan fika ekologiskt. Åk dit om ni är i Halmstad!


Både igår och idag har killarna och jag varit ute på långrunda med cyklarna för att jaga Pokemon med hjälp av Pokemon Go. Jag var mycket skeptisk till att ladda hem den här appen men måste omvädera. Vilken grej! Igår cyklade vi 10 kilometer och idag ca 12 km. Min son, som i hela sommaren har vägrat att cykla, trampar på som en galning för att hitta små pippifåglar, larver, och ekorrar samt konstiga figurer med namn som Weedle, Eevee och Drowzee. Jag cyklar med och håller koll på kartan i mobilen. Rätt vad det är plingar det till och en Pokemon finns i närheten, då stannar vi, killarna flyger av cyklarna och gör att för att få tag på en liten rackare. Sedan står jag där vid vägkanten som ett fån och väntar till de kommer tillbaka. Ibland hör jag hur de ropar till när de lyckas fånga figuren på första försöket eller får en figur med höga poäng. En high five när de lyckas nå en högre level är de värda som uppmuntran. Sommarens bästa aktivitetshöjare, det där spelet! Tummen upp + supersmile-emoji! Idag hittade vi inte bara nya Pokemon utan även ett utegym som vi stannade till vid.


Vi har nu en vecka semester kvar. Jag har slutat ställa väckarklockan på morgnarna. Jag väcks av alarm under alla arbetsveckor så nu har jag bestämt att jag unnar mig att sova så länge jag vill. Som tur är har vi barn som också gärna sover på morgnarna och idag vaknade vi 9.30. Sååå sköööönt. Ikväll tittar vi på två nya avsnitt av första säsongen av Bron. Den är verkligen välskriven och spännande. Har ni inte sett Hans Rosenfeldts nya brittiska serie Marcella (Netflix) kan jag starkt rekommendera den. 


Imorgon är det 1 augusti, sommarårstiden går mot sitt slut. Bäst att passa på att njuta!
//Linda

Familjetid.

26 juli 2016 | Bloggar – Linda Brundin

Jag har två syskon och vi är väldigt tighta. Vi gillar att hänga med varandra, äta och dricka gott och prataprataprata. Det trista i kråksången är att vi bor långt ifrån varandra. Jag bor i Borås, min bror bor norr om Örebro och min syster i Californien. Men den senaste veckan har vi alla bott hemma hos oss, ni förstår så lyxigt! Vi har verkligen njutit av tiden tillsammans och träningen har inte hamnat högst upp på listan över vad som ska uträttas under en dag. Jag har sprungit varannan dag men inte några långa rundor och inte i någon toppfart då det ju varit så förfärligt varmt. 

Igår drog jag iväg med ambitionen att springa tio km. Efter två km kände jag att det fick bli en kortare runda, svetten sprutade och vätskeintaget hade inte varit så bra under dagen. Det är ju det där med att komma ihåg att dricka bra. Som sagt, jag tränar på det.
Mia och jag har hunnit träna en gång sedan semestern startade och det var så roligt att få sällskap ingen. Vi har bollat lite tankar kring hur vi kan lägga upp höstens träning. Mia är lite sugen på att köpa kort på ett gym vilket skulle göra att vi eventuellt springer vid färre tillfällen än nu. Jag skulle också behöva träna mera styrketräning men vill inte åka till ett gym. Vi har bra saker hemma att träna med så jag funderar på att be min man lägga upp ett program åt mig. I augusti drar dotterns simskolan igång så då kommer jag att simma en gång i veckan. Vi får se vad det landar i, jag tror på att blanda olika träningsformer, bland annat för att förhindra skador. 

Vinbärsbuskarna ropar på uppmärksamhet så jag tror jag ska förbarma mig över dessa en stund. 
Tjingeling!!
//Linda

Gilla Allt om Löpning på Facebook!