Caroline Rydh

Jag bor i Lerum utanför Göteborg med man och hund. Älskar att springa, helst i skogen och ju längre desto bättre! Har fastnat för ultra och har bla genomfört Swiss Alpine Marathon. Jag har provat på det mesta inom träning, från thaiboxning till Ironman, och på vintern blir det gärna längdskidor när vädret tillåter. Arbetar som apotekare och som personlig tränare, och leder gruppträning utomhus i Göteborg. Årets stora mål är Ultravasan 90 i augusti!

Caroline Rydh

På promenad

19 september 2016 | Bloggar – Caroline Rydh

Sista dagarna har inte blivit någon träning alls utan fokus är fortfarande på att bli frisk. Idag har jag mått lite bättre så känns det ok imorgon så kommer jag att springa litegrand på bandet. Har märkt att det är bra att ha bandet nu när jag rehabar, då är det ju bara att ställa in önskad (snigel)hastighet och trumma på, springer man ute är det lätt att man vill dra på, vilket jag inte får göra i dagsläget. Fysioterapeutens order... Den här veckan ska jag springa 5 minuter x3, är ju ingenting men man får vara glad för det lilla!

Det har blivit dessto mer promenerande istället. Tänkte passa på att stärka upp fötter och vader så har börjat promenara i mina fivefingers. Det är ju fortfarande varmt och torrt i skogen så de funkar fint. Däremot är de värdelösa att använda i långt gräs, halva ängen fastnar ju mellan tårna! Disa tycker att det är bra att jag går istället för att springa då jag nu hinner med att kasta kottar och annat kul längs vägen. Jag är så glad att jag har skogen bokstavligt talat 4 meter bakom huset så det är bara ge sig iväg när och hur som helst. Jag behöver inte planera något eller fixa något i förväg utan det är bara att kliva ut genom dörren så är man i skogen. 

Imorgon blir det promenad runt kl 05 för att hinna med innan jobbet. Alltid jobbigt att kliva upp vid den tiden men väldigt värt det när man väl kommer ut! 

 

Ta ansvar för din hälsa!

17 september 2016 | Bloggar – Caroline Rydh

Min förkylning vill fortfarande inte ge sig utan den håller allt greppet om mig. Jag försöker ha tålamod men det är svårt, jag har så många planer och planerade rundor i huvudet nu som jag vill genomföra! Men jag håller ju fortfarande på med min rehab så jag får väl lägga mina rundor på hyllan ett tag till. 

Tittade på tv-programmet Riktiga karlar häromdagen. Någon annan som följer det? Jag tycker att det är skrämmande i hur dålig form de var i från början, och de är ju inga skräckexempel på nåt sätt utan det är nog på det sättet som många lever idag. Det ska bli intressant att se vad Jonas Colting kan åstadkomma med dem. Jag har själv varit på träningsläger med Jonas och han är fantastiskt duktig på att motivera! Jag hoppas att det kan göra så att några hemma i tv-sofforna börjar röra på sig.

Eftersom jag jobbar på apotek så ser jag ju hur folks medicinering är och det är ju mycket som till stora delar beror på felaktig kost och bristande motion. Diabetes typ 2 är jättevanligt och en sjukdom som jag tycker att många inte tar på allvar. Hämta diabetesmedicin och dricka läsk samtidigt? Inget ovanligt. Hämta astma- och/eller kol-medicin och ha cigarettpaket i väskan? Japp, rätt så ofta. Hämta blodtrycksmediciner och ha 10-20 kilos övervikt? Tyvärr rätt så vanligt det också. Jag ska inte dra alla över en kam, många är väldigt noga och gör allt de kan för att må bättre, men den stora massan verkar vilja ta en tablett men inte ändra det som i grunden orsakar deras problem. 

För visst finns det ofta andra lösningar än mediciner! Och den lösningen är väldigt ofta motion! Det finns riktlinjer för hur man ska träna vid olika åkommor, som diabetes, högt blodtryck, demens. Man har sett att träning är lika effektivt som läkemedel vid milda och måttliga depressioner! Om någon vill läsa rekommendationerna så finns de på Fyss.se. Läkare har möjlighet att skriva ut FAR, fysisk aktivitet på recept, men det sker väldigt sällan enligt de vårdcentraler jag varit i kontakt med. Det är synd tycker jag, men jag tror det bottnar i att människan inte vill ändra sitt beteende. Man förstår inte att ens stillasittande livsstil inte kan kompeneras med en tablett eller två. Jag hoppas att det ändrar sig framöver och att fler läkare försöker ändra sina patienters livsstilar till att börja med. 

För tänk om det hade kommit en tablett som förbättar konditionen, sänker vilopuls, sänker blodtrycket, ger en bättre blodsockerkontroll, gör så att man går ner i vikt, minskar depressioner, ger bättre koncentration, starkare ben mm mm. Den tabletten hade ALLA velat ta. Så varför inte gå ut och springa 3 gånger i veckan? Nä, jag har inte tid. Jag måste se på tv 3 timmar per kväll...

"Den tid du inte lägger på träning idag får du lägga på sjukdom när du blir äldre".

 

Nästa år

15 september 2016 | Bloggar – Caroline Rydh

Just som jag kommit igång med träningen igen och skulle ge mig in på löpvecka 3, 3x5 min löpning 3 gånger per vecka, så åker jag på värsta dunderförkylningen. Varit hemma från jobbet i 2 dagar nu, inte ens kunnat njuta av det fina vädret då det varit alldeles för varmt när man mår dåligt! Det är bättre med regn och rusk så att vädret passar ens humör bättre!

Jag är riktigt sugen på att komma igång igen och har ju hunnit kika på en del lopp de här dagarna så nu tror jag mig ha min planering klar. 20e november åker jag och en kompis och springer i Helsingör, hon springer halvmaran medan jag på mina rehab-ben får nöja mig med milen. Om det känns bra vill jag även springa Sylvesterloppet i Göteborg på nyårsafton. 

Till sommaren har jag två mål, Sotöledens Terrängmaraton och Ultravasan. Sotöledens Terrängmaraton är 44km långt i tuff terräng med ca 1200 höjdmeter. Det kommer bli en riktig utmaning och går av stapeln 7e maj. Någon annan här som vill springa det loppet? 

Jag tänker att det kan bli ett riktigt bra träningspass inför årets stora mål UV90. Eftersom jag sprungit massor med orientering tidigare är jag inte orolig för terränglöpningen på UV, men ju tuffare man tränar dessto lättare blir ju loppet tänker jag. Så mycket av vårens träning kommer att förläggas i tuff terräng med mycket backar, så tror jag att sparar de riktigt långa träningspassen till sommaren.

Om kroppen vill och håller ihop så finns det ju massor av lopp jag vill springa! Göteborgsvarvet, Hallands Ultra, Lurs Backyard Ultra mm mm. Men jag måste lära mig att lyssna bättre på min kropp, för nästa år ska den hålla till UV! Och gärna efter det med :)

Får bli många vändor upp och ner för sådana här höjder när jag hälsar på maken i Norrland. Backarna här hemma ger inte riktigt samma motstånd!

Klartecken

31 augusti 2016 | Bloggar – Caroline Rydh

I måndags var jag hos sjukgymnasten igen. Och jag fick klartecken till att börja springa igen! Stort tack till Carl på Sportrehab i Göteborg för att då fick ordning på mig! Så på denna veckans schema står det lätt jogg 4x1 minut med 5 minuters gång emellan. Känns skumt när förra passet jag gjorde var på närmare nio mil och nu ska jag jogga lätt i 4 minuter.. Men det är väl straffet man får ta när man inte sköter om kroppen med förebyggande träning utan man bara springer. 

Om tio veckor ska jag enligt mitt rehabschema vara uppe i 30 minuters löpning, och jag ska passa på att under tiden vara duktig på att sköta min styrkträning, har ju ett rehabschema även för det. Min sjukgymnast säger att det inte ska vara några problem alls att vara med på Ultravasan nästa år, så det var väldigt skönt att höra!

Nu har jag köpt gymkort så att jag kan sköta min styrketräning ordentligt. Jag tänker även ha hösten till att få ordning på kosten, jag har slarvat rejält i sommar och nu ska det skalas av några kilon så att det går snabbare att springa framöver. 8 kg planerar jag att skala av under hösten, ska skriva här om hur det går. Jag har sökt information om viktens påverkan på löphastigheten, och hittar siffror kring 3sek/km/kilo man tappar. Så går man ner 10kg skulle man kunna kapa ca 30 sek per km. Under långa lopp kan det ju bli ganska många minuter i slutändan! 

saknar den här känslan...

 

DNS

25 augusti 2016 | Bloggar – Caroline Rydh

I september förra året, samma dag, samma minut som anmälningen till Ultravasan öppnade satt jag vid datorn och köpte en plats till Ultravasan 90. I stort sett varje dag sedan dess har jag haft tävlingen i tankarna och varje pass var ett steg närmare målet. Tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig..

Efter Lurs Backyard Ultra gick inte smärtan i mitt lår över så jag bokade en tid hos sjukgymnasten. Domen där löd att jag troligtvis har någon typ av pålagringar i höger höftled. Jag har inte full rörlighet då det är något i höftleden som sitter ivägen. Så istället för sista långpassen inför vasan har jag kört rehab. Och mer rehab. Musklerna kring höften måste stärkas upp så nu kör jag ca en timmes styrketräning på gym varannan dag. Och det är inte roligt.. Men det är nog nyttigt, för jag har blivit så mycket bättre sista tiden. Ingen smärta under vanlig promenad längre, det är såå skönt! På måndag är det tillbaka till sjukgymnasten för fjärde besöket, och jag hoppas verkligen att jag får grönt ljus till att börja springa. Jag har inte tagit ett löpsteg sen början av juli (om man inte räknar en maxspurt för att få tag i en hjärtstartare, men det är en annan historia..)

I lördags stod jag vid starten i Berga By trots att jag inte skulle vara med. Kompisen Jonas skulle springa och jag och min man var ju lediga från jobbet och hade bokat boende så vi tog det som en liten semester. Starten var fruktansvärt jobbig att uppleva från sidan. Kom allt en och annan tår när den mäktiga musiken spelades och speakern räknade ner. jag ville ju också stå på startlinjen, jag ville också springa, få må så där ultra-dåligt som bara långa lopp kan locka fram, få uppleva hur humöret går upp och ner som en bergochdalbana på droger. Men det var inte mitt år i år. 

Nästa år däremot, då ska det vara mitt år. På något konstigt sätt är jag ändå tacksam över att kroppen brakade ihop, för nu har jag en chans att bli stark från grunden. Jag kommer att ägna hösten åt att bygga en stark kropp, en kropp som orkar springa långa sträckor. För i augusti nästa år, då ska jag stå på startlinjen i Berga By. Och jag ska springa till Mora, och jag ska njuta av smärtan. 

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!