Förra året sprang jag allra mest i mina Hoka One One Clifton. Tre maror och mängder av långpass i de där megasulade ultradojjorna. I slutet av året kände jag mig inte helt hundra i ben och höfter och tog vila i en hel månad, och jag oroade mig lite för att det kanske var skornas fel. Hade jag sprungit konstigt och inte känt det på grund av de tjocka kuddarna under fötterna?
När jag började springa igen i det nya året började jag med mina Icebugs, sen Salomon, sen Newton. Men mina Hokas låg kvar på hyllan. Jag kände mig tveksamt besviken på dem. Som när man tror att någon bedragit en, man kan ju inte slänga ut skorna, tänk om de är oskyldiga? Men inte vågar jag stoppa fötterna i dem heller, tänk om de sårar mig? Eller... Ja alltså, ni förstår...
Men idag kände jag att det var dags att ge dem ett försök. Och minnena från förra årets långa njutpass kom tillbaka direkt. Det var som att springa med fötterna ingosade i mjuka kramar. Fötterna minns knappt att de var ute och sprang för ett par timmar sedan! Självklart kommer jag variera mig i valet av skor under året, men för tillfället är det herrarna Icebug, Salomon och Newton som ligger på hyllan istället. Hoka, allt är förlåtet!
Träningseufori, eller runners high, är den starka lyckokänslan som många löpare och andra idrottare upplever under eller efter ett hårt träningspass. Under många år kunde dock idrottsforskarna inte bevisa om träningseufori verkligen existerade, eller om det helt enkelt var så att människor mådde bra av att träna.
Tåbira och blodblåsor är väl något du som tränar löpning har haft och då är det lätt att skylla på skorna. Men tänk om det hänger på... ja, dina strumpor!
Olika typer av intervallpass är perfekt träning för att flytta gränserna framför oss. Men det finns mycket att tänka på och många olika variationer när det gäller intervaller.
