Det normala.

8 augusti, 2016

Det normala, det vill säga rutiner och vanor, är skönt. Det ger trygghet och ramar, man vet vad som ska hända. Att vara ledig är jätteskönt men till slut blir jag trött på det. Idag var det första dagen på jobbet efter fem underbara och härliga semesterveckor. Natten mellan lördag och söndag vaknade jag 01.10. Huvudet rusade igång och tankarna for kors och tvärs men mest gick de åt jobbhållet. Först klockan 04.30 lyckades jag släcka ner hjärnkontoret. Min tanke att gå upp klockan 7.00 fick jag vackert lägga åt sidan för när alarmet ringde var jag helt slut. Att det blev en sådan natt ser jag som ett tecken på att jag varit ledig lagom länge och är redo för att börja jobba igen. Jag ska jobba i drygt sju veckor, sedan ska jag och mina bästa kompisar åka en weekend till Barcelona. Det ser jag fram emot!

Hur har det då gått med träningen i sommar. Jo tack, bra! Jag har sprungit 18 pass, jag har gått många promenader, vi har cyklat lite då och då. Men. Jag har inte tränat på morgnarna som jag hade tänkt. Jag lade ner den planen efter att vi hade varit vår första tur till Halmstad. Jag har helt enkelt inte orkat kliva upp på morgnarna. Jag och maken har unnat oss att sitta uppe länge på kvällarna. Vi har tittat på serier (Bron säsong 1, Orange is the new black, Marcella) och filmer. Vi har druckit vin, ätit gott och varit sociala med varandra och med andra familjemedlemmar som varit på besök. Att då ställa klockan tidigt för att gå upp och ut och gå, det struntade jag i helt enkelt. Jag behövde sova! Punkt. Annars är jag nöjd med sommarens träning. Tre anledningar:

  • Jag har sprungit mycket själv. Eftersom jag och Mia dels haft semester olika veckor, dels varit hemma vid olika tillfällen har vi bara sprungit ihop ett fåtal gånger. Det har gått bra att träna själv men nu ska det bli roligt att regelbundet träna tillsammans med Mia igen. 
  • Jag har hållit ett bra och utmanande tempo när jag tränat. Mitt kilometersnittempo har legat på mellan 4.35-4.50. Jag känner mig trygg i detta tempo och vet att jag kan mala på längre sträckor utan att ta slut. 
  • Jag har upplevt 'flow' i sommar, det var längesedan sist. Blev euforisk när det hände, lite tårögd.

Nu ska jag och Mia ladda för Kretsloppet den 17/9. Innan dess funderar vi på att delta i Borås Nighttrail den 27/8. Förra året sprang vi GIF-ruset, ett lopp som i sex av nio kilometer sprangs i mosse. Man sprang tre olika sträckor på ca tre kilometer vardera och varvade inne på ett tävlingsområde där det var diverse publikfriande hinder uppsatta. Här är jag på väg ur en container med iskallt vatten. En utmaning för den stora badkrukan!Det var ett tungt lopp som var lika roligt som det var blött. I år verkar det dock inte som det arrangeras något GIF-rus. Vi får väl ut och klafsa i en egen mosse ;) 

På torsdag har jag och Mia jubileum. Det är då två år sedan vi sprang vår första runda tillsammans. Och tänk så bra vi har blivit sedan dess! Det ska vi fira men först ska jag imorgon fira min man som fyller 40 år. Hurra för honom!! 

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!