Gymmet, inte riktigt hemma där än

14 september, 2016

I en svunnen tid, strax innan stora delar av världen hade tillgång till Smartphones var jag nog ganska stark i förhållande till min kroppsvikt. Jag har marklyft över min dubbla kroppsvikt, har ett personbästa på 32 reps med min vikt på stången, har gjort 27 dips och 16 chins. Ganska ok ändå.

Nuförtiden? Not so much. Not even close. Vikterna jag värmde upp på är nog runt max nu, allt över 50 kg är riktigt tungt.

Det är klart att eftersom träningsfokus definitivt inte legat på att lyfta tunga grejer sista åren blir resultaten därefter men det är lite tist att minnas hur stänger såg ut förr och hur lätt kroppen for upp och ner i ställningarna.

Innan jag går in på ett gym nuförtiden glömmer jag bort hur svag jag är och blir nästan lika överraskad varje gång, ungefär som att jag har världens sämsta lyftardag. Jämt. Minnet är bra men kort.

 

Nåväl, idag efter jobbet stack jag till gymmet för att köra ett pass. Förutom lite löpning på band och mina rehab-övinngar var passet inte alls planerat.

Jag sprang faktiskt 2 km innan knät tyckte det räckte, kom nästan 1.8 km innan det märktes speciellt mycket. En märklig känsla dock av att jag sprang i sidled, ungefär som att bäckenet var kraftigt vridet åt höger. Konstigt var det iallafall och jag tror inte jag upplevt det så nån annan gång, måste kolla upp det där.

 

Efter det gick jag bort till knäböjen och värmde lite, tror jag blivit rörligare sen jag började med Staabilitetsprogrammet. Rörelsen kändes bra men gravitationen måste vara extra stark just där så vikterna blev därefter. Sen lite utfallsgång, försök till godkända chins och armhävningar som gick katastrof. Mina serratusmuskler är fortfarande inte helt med så skulderbladen kan inte göra sitt jobb och resultatet blir riktigt dåligt. Avslutade med rehabövingar som Greyhound, superman och lite balans på boll. Jävlig macho grejer, speciellt eftersom gymmets biff plötsligt befann sig bredvid och gjorde massa coola övningar samtidigt som svetten sprutade och gutturala ljud kom från hans håll. Själv försökte jag att inte se ut som en padda på bollen eller att inte välta på yogamattan. When worlds collide... (Fast jag har en cool väska i skåpet med texten "IRONMAN Anything is possible" och en medalj hemma som bevis för att jag förtjänat väskan. Det har inte han).
Tur att man är så gammal så man inte bryr sig om sånt längre... Eller?

 

Jaja, några av övningarna gick faktiskt bättre än sist så det blir lite progression nästa gång, kul att det går framåt.

Imorrn väntar badet igen, 90 minuter teknikpass. Kan man inte matcha biffarna i gymmet kan man alltid simma ifrån dem i bassängen =)

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!