Kvällsdravel om trainern

11 januari, 2017

En stor del av cykelträningen under vinterhalvåret görs på en trainer; en ställning som gör att jag kan cykla med min tävlingscykel inomhus.
Hade jag ägt en mountainbike hade jag utan tvivel använt den så mycket som möjligt eftersom det är bra mycket roligare, och skönare att trona ute i skogen än i ett rum som används mest som extra-förråd. När det är städat kan man nog säga att det är ett träningsrum men allt som oftast är det ett förrådsrum med en cykel i.
Det är klart det finns fördelar också med en trainer, framförallt är det ju den vanliga cykeln, det är inte väder-relaterat och jag kan träna även om jag är ensam förälder hemma med barnen.

Och det är kul. Ungefär lika kul som att springa på löpband. Fast mycket tråkigare. Jag tror det är ungefär i samma liga som att stå på Crosstrainer. Mitt personliga crosstrainer-rekord är 10 minuter. Sen började skorna gå iväg av sig själv och eftersom det hade sett rätt skumt ut att ett par skog knatar runt själva i gymet hade jag inget annat val än att följa med. Typ så.

Men ibland kommer man faktiskt in i zonen när kroppsvärmen är lagom, svetten rinner, benen går av sig själv och motståndet är tungt men på rätt sida. Då är det otroligt nog skönt. På samma sätt som back-intervaller kan vara det när farten stämmer; på gränsen till för hårt men inte för lätt.

Förra vintern och tidiga våren spenderade jag VARJE lördagsmorgon med 2-3 timmars malande på cykeln. Det kommer inte hända den här vintern, jag är alldeles för lat. Eller omotiverad snarare, det finns ingen IM-tävling i sommar. Det är såklart skönt efteråt; klockan är 9:30 och när den normala delen av samhället vaknar har man bockat av mer än 3 timmars träning och frukosten väntar.
Jag kommer cykla tidiga lördagsmorgnar i vår också. Typ i april. Utomhus.

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!