Inte min vecka

24 juni, 2017

Igår, på midsommarafton, kom jag ändå ut på en löptur mellan jordgubbsmåltiderna. En skön löpning i skog, stundtals okuperad, och grusväg. Ett sånt pass där man skulle haft kameran med.
Jag och Aslan sprang nämligen på en familj hjortar på 8-10 srycken i ett skogsbryn och följde dem 5-10 minuter. Eller om de lekte med oss lika länge kanske? De sprang en bit, stannade, väntade in oss och sprang iväg igen. Att se några harar och kanske ett rådjur hör till vanligheterna men en hel familj... Mäktigt.
Inte lika mäktigt när Aslan med 3 km kvar bestämde sig för att inte vilja springa längre så då blev jag draghund. Bra höftaktiveringsträning men inte så behagligt och jag bjöds också på två vurpor.
Ni vet hur det är när man räknar med att sätta foten strax bakom en rot men en 43-kgs hund bromsar steget så foten hamnar precis innan roten? Den hände. Två gånger. Men det var det värt.

Och idag då... Fel från början.
När stora delar av Sveriges befolkning sover tänkte jag MTB i skog, tänkte följa sörmlandsleden och cykla så länge det var kul, helt kravlöst.
Valde några nya stigar i skolskogen bakom Herrhagen och gick det att välja mellan två stigar, ja, då valde jag fel och kom till ett stopp istället. Dessutom blev jag påmind om hur pinsamt dålig jag är på att cykla i blött underlag. Det har regnat hela natten och allt är surt. Hala stenar, halkiga rötter, genomsur mossa och seg grusväg. Blev ett par avklivningar och några "jaha... nu tog farten slut så jag välte".
Gick till sist ner till cykelvägen. Och fick nytt mod. Satte fart mot stan och hade bra fart till Bryggeriet-området ungefär. Det finns en träspång bredvid ån som jag brukar cykla på när jag är där, roligare än asfalt.
Ni med bättre minne än jag själv har vet ju redan vad jag glömde... Det är blött. Halt. Tråspångar är oerhört hala.


Jag kommer i kontrollerad fart (för torrt väglag), lutar cykeln för att ta kurvan förbi trädet in på gården och cykeln försvinner under mig, snett mot vänster. Jag tog andra hållet och försvann åt höger.
Hör att hjälmen går i backen, känner att armbågen tar det mesta av smällen och att min cykeltröja rivs isär under ärmen i landningen.
Knä, höft och armbåge gör ont, allt på höger. Nacken har fått en liten kraftansträngning också och stelnar snabbt till.

Jag ligger kvar på marken en stund och känner efter; gör nacken ont? Huvudet? Nej, lite stelt i nacken fortfarande, inget i huvudet och bara armbåge och höft gör ont på riktigt. Skönt så.

Sitter kvar en liten stund, utvärderar... Cykla hem eller cykla vidare? Hem. Känns smartast så.
Cykelstyret har dessutom hamnat snett och behöver dras åt igen med verktyg jag inte har med mig.

Väl hemma kollar jag skadorna. Snyggt skrapsår på armbågen, men väldigt ytligt, samma på knät. Höften ömmar där Gluteus medius fäster i lårbenet men inget skrap. Troligen ett snyggt märke imorrn.
Hjälmen har inte en skråma, inte ens en repa och således inga sprickor heller.

Ska man vurpa antar jag att blöta trä-spångar är bra att ramla på, mycket mjukare än asfalt eller sten.

Hade nog tur i oturen.

Verkligen inte min vecka hitills men ställer hoppet till morgondagens swimrun-pass att ordna upp det :)

Bilden på spången (om den syns) är det inte jag som tagit, hittade den på Wikipedia.

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!