Årsredovisning

3 januari, 2018

Det slutade ju på ett mollackord sist efter Åstadsloppet och jag har inte skrivit nåt sen dess. Knappt sprungit nåt heller. Det går ju hand i hand det där; springer man inte så är det svårt att blogga om löpning. Men det är ju den tiden på året nu när det gångna ska summeras och det kommande planeras. Så ock för mig.

Förutom en misslyckad halvmara så tajmade jag också in årets enda sjukdag lagom till Lidingöloppet som var det stora målet. Ett svagt år resultatmässigt alltså. Däremot har jag känt mig i hyfsat bra form stundtals, och tre av tre pallplatser i dom övriga loppen jag deltog i (Sthlm Trail, Nynäshamn Triathlon, Tullingeloppet) är en viss tröst, även om tiden alltid är viktigare än själva placeringen. 

Det finns ju dom som gnäller över hur hetsigt och skitnödigt det är med folk som jagar tider på det här viset. Att  man borde vara nöjd med sin prestation bara man kommer i mål eller ens tar sig upp ur soffan. Det kan man så klart tycka. Men då har man kanske inte förstått att löpning är väldigt individuellt. Alla har sina egna mål och drivkrafter. En del vill bara komma ut och röra lite på sig ibland. Andra vill vinna OS. Noterbart är att gnället alltid bara kommer i ena riktningen: långsammare löpare stör sig på folk som springer snabbare, aldrig tvärtom.

Själv gillar jag att sätta upp mål utifrån mina förutsättningar och sen träna för att uppnå dom. Det är visserligen vägen dit — spekulationerna, förväntningarna och alla pass i skogen — som är den stora grejen, men för mig är själva tidtagningen och tävlingsresultat det som gör att det här med att springa blir en hobby och inte bara ett verb. Att tävlandet bara är mot mig själv (eller möjligtvis mot Fred) behöver knappast nämnas.

Det kommer säkert en tid när jag bara slöspringer lite för att hålla igång kroppen, och då tror jag att jag kommer att hålla mig på behörigt avstånd från arrangerade lopp. Men jag är inte där än. 

Så. Vad har jag för målsättningar för det kommande året? Jag vet inte riktigt. Men det pers som jag tror skulle vara lättast att slå, för att börja i den änden, är min maratontid. Nu läser jag att Stockholm maraton har en ny intressant bansträckning och blir lite sugen. Och går det bra där så kanske ett nytt försök på Lidingö kan bli aktuellt. Och minst en triathlontävling vill jag få in, varför inte en halvironman? Den som löper får se.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!