Fot- och själavård

18 januari, 2018

Vintern blev till slut för hård, och flygstolen för billig. Så jag tog mig en tur till Dominikanska republiken. Det var primärt en surfresa men löparskorna åkte så klart med ändå. Jag tog med ett slitet par som jag tänkte använda för sista gången. Jag har redan slängt dom i grovsoporna en gång men drabbades av separationsångest dagen därpå och fiskade upp dom igen. Inte heller den här gången hade jag hjärta utan dom fick följa med tillbaka över pölen igen. Än håller dom några mil till.

Ingen fröjd för ögat direkt. Eller för näsan.

 

Men jag hade nästan kunnat lämna dom hemma för jag hittade inga riktigt bra rundor där jag bodde. Det var en pina att springa längs den tungt trafikerade stora vägen med moppar långt ut på vägrenen, och vek man av från den så var det mycket stickspår och svårorienterad terräng att villa bort sig i. Det blev en upptäcktstur ut i nationalparken El Choco (tur/retur på totalt 25 km) men i övrigt sprang jag mest på stranden, vilket ju råkar vara lite av min favoritlöpning. Och vilka lena, sandskrubbade fötter jag kom hem med! 

3000 meter hinder.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!