I tidningen

26 oktober, 2018

 
Så har man prytt lokaltidningens framsida. Har inte hänt många gånger att jag är med i tidningen över huvudtaget så för min del är det ganska stort. Att det var en stor bild på mig och Aslan mitt på framsidan kändes väldigt märkligt när tidningen hamnade på köksbordet.

 

 

 

Nu kanske jag är lite låst av Jante-lagen men en liten del av mig vill ändå förklara hur det gick till. Jag själv kan tycka det är lite märkligt att en lokaltidning väljer att publicera så pass mycket om en okänd löpare med i princip inga resultat att redovisa. Nu kan man ju tänka sig at "toppformsvinkeln" bestod i nyttan med morgonträning och jag "bara" är ett fungerande exempel. So be it.

 


Men hur hamnade just jag där isfall? Nyköping/Oxelösund kryllar ju av löpare, triatleter och swimrunners i ungefär samma familjesituation och med väldigt bra resultat.
Nepotism? Nope. Känner ingen överhuvudtaget i redaktionen på SN.

 


Nä, såhär ligger det till:

 

Jag bestämde mig för några veckor sedan att jag skulle ge mig på Ultravasan. Ultravasan är i Vasaloppet fast på sommaren. Utan skidor och stavar. 9 mil löpning. I nästan exakt samma spår som Vasaloppet, nån mindre skillnad där det inte går att springa utan snö.

 


Några dagar senare slängde jag iväg ett mail till SN där jag frågade om de ville utöka sin blogg-skara med mig och min träning inför Ultran. Samma som nu alltså men på annan plattform och möjlighet till större spridning. Svaret var tveksamt pga olika anledningar men sportredaktören skickade en förfrågan om att göra ett reportage istället och så följa upp det ett par gånger under våren och efter tävlingen.

 

 

 

Och på den vägen är det. Några dagar innan vi skulle träffas slängde jag ur mig hemma att det är synd att inte Aslan kan följa med eftersom han är rätt jobbig att springa med bland folk. Men blev övertalad av frun att skicka iväg frågan till SN; kunde Aslan vara med? OCh det fick han ju.

 

 

 

Nu är det ju så att jag äger Nyköpings mest estetiska hund. Utan att vara det minsta partisk. Så utan honom hade det nog inte bivit någon förstasida.

 

Jag, redaktören Tomas och fotograf Jens träffades en bit hemifrån, pratade en liten stund och tog lite kort. Aslan betedde sig som förväntat. Jag undrar vad Jens trodde jag ljugit ihop egentligen för att springa med Aslan just då var helt omöjligt. Han försökte springa fram till förbipasserande han aldrig sett,  hoppade fram och tillbaks, ruschade, bet i kopplet, nafsade efter mig och betedde sig överlag jävligt ouppfostrad.
Bilderna blev dock bra efter några försök.

 

 

 

Jag fick innan publicering läsa det mesta i artikel-utkastet och se bilderna för att godkänna och det mesta stämde från början, bara nån mindre korrigering. Men det som slog mig var just att det var väldigt mycket text för det spaltutrymmet jag trodde reportaget skulle ges. Hade ju gissat att det skulle vara max en halvsida nånstans bakåt i tidningen. Blev halva framsidan och en helsida längre bak. På sidan bredvid är det en halvsida om Erik Skoglunds rehab. Mycket tudelad känsla att läsa tidningen imorse måste jag säga.

 

 

 

Det sägs ju ibland att man ska berätta om stora mål för sin omgivning så man inte kan backa ur lika lätt. Kan ju ha överarbetat den punkten i det här fallet... Nu har jag ju inga planer på att inte vara i Sälen 17/8 men ändå. Nu kan jag verkligen inte backa ur.

 


Ultravasan. Det är rätt långt. Många tankar om väldigt mycket. Men det blir senare inlägg.
Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!