Update

4 december, 2018

Nja, på västfronten inte så mycket nytt.
Eller... Ryggen blir som tur är sakta bättre. Tre steg fram, ett steg bak. Sista 4 dagarna har jag skrapat ihop tre lätta milpass och en långpromenad, det får väl ändå ses som godkänt.
 
Jag börjar bli sugen på att testa på mitt tänkta träningsprogram men så länge ryggen bråkar är det ingen idé att försöka.
Jag trodde idag att jag äntligen var lika lite trasig som jag brukar vara när jag avslutade min mil med ca 2 km tempo och inte kände av något från yggen, varken ute i regnet eller efter att jag stelnat till. Jäkla rygg att luras, nu ikväll ligger det och skräms.
Dock har jag faktiskt känningen i just ryggen, inte i skinkan som tidigare och det kär vara ett gott tecken i det onda.

Jag börjar också märka att alla små och stora muskler runt bäckenet börjar släppa lite på garden, finns liksom ingen skada att skydda. Plötsligt märker jag hur rörligheten gått från kylskåp till...bildörr...? Det är här mycket av mina problem legat tidigare, i en väldigt spänd bål. Ganska stark kanske men framförallt mycket spänd och stel. Orörlig. Nu är jag medveten om det på ett helt annat sätt och det känns att det är på väg åt rätt håll.
 
Nåt annat som är på väg är min acceptans mot zon 2. Enligt min pulsklocka springer jag konstant i zon 3. Välkommen till mellanmjölkens förlovade land. Att springa med en puls under 144 tycker jag är skitsvårt. Men nu när jag verkligen ska långt behöver jag lära mig även det. Att springa långsammare än vad som känns naturligt.
Imorse kändes det bra i ca 20 minuter, sen vet jag inte om det var klockan eller mig det var fel på men för att springa i 140-144 BPM var jag tvungen att sänka farten till 6.15 utan att jag kände nån pulshöjning själv. Och en stund senare var jag helt plötsligt uppe på 160 BPM i samma fart. Stannade och pulsen sjönk som Titanic. Började springa igen, pulsen rusade upp enligt klockan men jag kände inget av det. Då sket jag i pulsen och sprang i fri fart hem. Hyfsat fort eftersom jag var lite stressad. Och 14 timmar senare ligger jag på köksgolvet och skriver om ryggproblemen det antagligen orsakade.
Så kan det gå.
 
För övrigt händer det nog saker med min blogg innan jul, mer om det då isåfall.
Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!