31 juli 2012 | Bloggar – Mats Nord
När man springer bergsorientering har man med sig all utrustning som man kan tänkas behöva. Det inkluderar mat, sovsäck, tält och liggunderlag. I och med detta är vikten på prylarna av väsentlig betydelse. Givetvis har låg vikt oftast en högre prislapp. Köpte nytt liggunderlag för några veckor sedan och gjorde då ett kap. För 70:- fick ja tag på underlaget på bilden nedan. Det är 5mm, som BAMM har som minimikrav och väger endast 110g i orginalutförande. Längden på den är längre än vad som är reglementerad längd, vilket innebär att man kan klippa bort några gram till. Några gram här och där kanske inte spelar så stor roll, men många bäckar små...
Som jag skrev i mitt förra inlägg är det en häftig naturupplevelse. Vill man prova att springa behöver man absolut inte ha det lättaste och dyraste prylarna. Tävlingen BAMM har en kortare klass. Där behöver man inte bära tält och sovsäck(som ofta kan väga en hel del och vara dyra). Det gör att man inte behöver uppgradera utrustningen inför sitt första tävling. Själv har jag successivt bytt ut min utrustning sedan 2004. Några saker har jag faktiskt kvar och använder sedan mitt första lopp. Som andra löpare, man blir fast för prylar man gillar.
30 juli 2012 | Bloggar – Mats Nord
Idag är det 17 dagar kvar till nästa tävling som är BAMM i Björkliden. Det är en tvådagars bergs-/fjällorienteringstävling som genomförs i lag om två. Det kommer bli mitt 5.e BAMM och totalt 12.e bergsorienteringsloppet sedan jag testade det för första gången, 2004. Många av loppen jag kört har varit i Storbritannien, där sporten är väl utbredd. Tävlingen är uppdelad i ett antal kontroller de båda dagarna, med nattläger mellan. Man bor då i tält och äter mat som man burit med sig. Vad är tjusningen med den tävlingsformen då? Som jag ser det är det två saker. Den första är tävlingsmomentet att springa i lag och då dela upplevelsen och stötta varandra om någon har det mer kämpigt.
Den andra delen är den naturupplevelse med vackra vyer som man får under ett lopp. Det är inte ovanligt att man på BAMM springer över snöfält, vilket känns lite surrealistiskt i augusti. Igår blev det ett orienteringspass i Ågesta. Det är en ganska så tacksam skog att springa i då det finns en hel del motionsspår som man fångas upp av då och då. Jag som inte är en orienterare tycker att det kan vara bra. Det blev två rejäla bommar igår, men mycket navigering gick också riktigt bra. Det är skönt att det inte är så många träd i fjällen... Å andra sidan har vädret och sikten en större inverkan på navigeringen där. Jag springer med samma kille jag sprungit alla mina lopp med och han är en bättre navigatör än mig, så jag får hänga på honom i värsta fall.
27 juli 2012 | Bloggar – Mats Nord
Var på kryssning med familjen i veckan. När vi kom ombord fick jag reda på att de hade ett löpspår på däck. Hornen växte ut direkt. Jag hade inga träningskläder med mig, men en inspektion av banan måste man ju göra. På morgonen 05.45, när mitt morgonpass med den morgonpigga minstingen startade stoppade jag henne i vagnen och begav mig högst upp på däck. Det visade sig till min förvåning att den var helt ok. En skylt berättade att banan var 193m.
Jag gick ett varv runt den och en tanke föddes. Det vore lite kul och annorlunda att köra ett tidslopp där, rimligtvis 6-timmars. Förmodligen skulle man behöva begränsa antalet till typ 10-20 st på grund av den bitvis smala banan. Någon som tänder på idéen? Vore intressant att bara se hur en GPS-klocka skulle bete sig med en smal och avlång bana, som man springer extra fort i fartygets färdriktning och långsammare i den omvända riktningen.
26 juli 2012 | Bloggar – Mats Nord
Som jag skrev i mitt förra inlägg ville jag få till ett långt backpass denna vecka. Blev förvånad själv, men jag fick till det! Tog mig till Hammarbybacken på tisdagskvällen med gott mod. Tanken med passet var att kolla hur formen var vid en längre tids nötande i backe. Jag ville också testa hur mina Inov-8 Oroc 280 funkade. Har inte riktigt haft behov att köra dem tidigare i år. Jag hade glömt hur sköna de är. De är lätta och känns som mjuka sandaler komfortmässigt.
Hur gick passet då? Jag lyckades köra mina 20 vändor som planen var. Det blev 5 vändor i varje nedfart med start från höger nedan ifrån sett. När jag gjort 10 festade jag till det med en extra klunk vatten i farten. Mellan vända 12 och 15 var det riktigt segt, både mentalt och kroppsligt. Det började kännas i benen att man tagit 1000 höjdmeter innan. Mentalt kom jag ur svackan och började se slutet på passet. När jag stoppade klockan på 1:57 efter sista nedförsbacken kändes det bra. Min Garmin Forerunner 305 sa att jag kört drygt 10km. Jag vet dock inte om den tar hänsyn till höjdskillnaden och kompenserar så det blir rätt längd eller ej. Det hade ju varit intressant att veta. Vilket som, var det ett bra pass helt enkelt.
22 juli 2012 | Bloggar – Mats Nord
Livet blir inre alltid som man tänkt sig, speciellt om man har småbarn. Min träningsplan var att sticka ut i skogen och orientera på söndag förmiddag. Klockan är nu 01.45 och jag har en sjuk dotter på armen. Enda sättet som hon kan sova på utan att vara ledsen (som jag kommit fram till) är i min famn. Det är bara att inse att om man skulle kunna få tid och orka får bli senare på kvällen. Vilket givetvis förutsätter att hon mår bättre. Ny plan, långpass i Hammarbybacken i början av veckan. I och med att nästa tävling jag ska köra är BAMM, är nötande i backar ett nödvändigt ont. Ett normalpass brukar vara 10vändor upp och ner. De fördelas på de tre nedfarterna på framsidan, samt liftspåret på framsidan. Når det nu bara är knappt en månad kvar så tänkte jag dundra på med 20vändor. I grova drag blir det nästan lika mycket höjdmeter som AXA Fjällmarathon, nice! Det gäller bara nu att få till passet...
