Kicki Westergren

I ett år tjatade en f.d arbetskompis på mig att följa med henne till gymmet och träna. Jag vägde 85 kg och var totalt ointresserad av träning. Men efter de där året av tjat gav jag tillslut upp och gick med henne till gymmet och fastnade, det var i april 2010! I samma veva började jag med löpning och efter en total livsomvändning blir jag tokig om jag inte får röra på mig!

Kicki Westergren

Ett stormigt löppass i solen

1 maj 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Sol och knall blå himmel är som gjort för att springpass. Tänkte att jag skulle ta ett ordentligt långpass. Det längsta passet jag sprungit hittills är drygt 12 km, tänkte slå det idag och springa 15. De första 6 kilometerna sprang som jag som mot en vägg av vind. Jag hade svårt att hitta en rytm i andningen och jag blev trött fortare än jag hade tänkt.

Det första 4 kilometerna gick på en väg med mjukt underlag för att sedan övergå till asfalt. När jag sprungit nästan 12 km tog det stopp, har varit lite små kass i magen och jag blev såpass illamående att jag valde att gå de sista 3 kilometerna hem. Nu när det gått en stund sen passet känner jag oxå att jag kommer få ångra tilltaget att springa på asfalt, knäna värker och detta gör mig orolig inför Göteborgsvarvet. Tyvärr är det nog så att Göteborgsvarvet kommer bli både mitt första och mitt sista lopp, för jag tror jag måste hålla mig till mina traktorstigar för att spara knäna. Jag äter Nypozin för ledvätskan samt använder knäskydd, men på asfalt verkar det inte fungera. Jag vet inte hur jag ska ta mig runt varvet och hur jag kommer må i knäna efteråt..  Dumma, dumma asfalt!

Årets första milpass

15 april 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Imorse när jag gick utanför dörren slog en ny doft emot mig, det var en doft av vår! Äntligen verkar kylan släppa sitt grepp  om oss och låta värmen komma! 

Det var ju som uppgjort för en löparrunda. Det regnade dock rejält igår, samt en ordenlig skur tidigare idag, mina vanliga springrundor ser just nu ut som leriga kostigar och det kändes inte som ett alternativ. Jag brukar hålla mig ifrån asfalten så gott det går, vill spara mina knän. Men när man bor som jag bor, på landet, och har att välja mellan lerig kostig och asfalt får man ta asfalt. Nästa val var att välja att springa åt ena hållet eller åt andra hållet.. Jag valde ena hållet, jag valde hållet med motvind så jag skulle få medvind hem och kunna "segla" in i mål.

Sprang ett par kilometer och vek sedan av på en grusväg med något bättre status än mina vanliga rundor och lyckades skrapa ihop 10 km. Det var riktigt tung på bortvägen, hade grym motvind samt att vägen hela tiden gick svagt uppåt.  Det var riktigt skönt att komma hem igen och konstatera att jag sprang 10 km på nästan exakt 1 timme, jag är nöjd med den tiden på detta första millpass och med all motvind. Mitt mål är att komma ner till 50 min, få se om jag kan fixa de!

Lila, min favvo färg!

8 april 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Förra veckan fyllde jag år, maken hade lite ångest för vad han skulle hitta på för present, så jag föreslog att han kunde köpa mig nya löparskor. Kan ju vara bra att ha mer än ett par, så man kan variera sig lite! Sagt och gjort, jag åkte till Intersport för att få ordentlig hjälp och få veta vilka skor som skulle passa mitt löpsteg.  Tror jag var i butiken i 1.5 timme med en väldigt tålmodig Intersport medarbetare. Det slutade med ett par läckra lila Nike med formpressade sulor, nu är det inget som kan stoppa mig!! :)

Har under flera dagar bara promenerat i dem, för att känna efter. Idag tog jag dem på en premiär löparrunda, vet inte om det beror på skorna eller om jag bara fått liiiiite bättre form, men idag kom äntligen under 6 min/km och ännu bättre ska det bli!

                   

Årets andra utomhus pass!

2 april 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Efter att ha vant kroppen vid att springa på bandet under hela vintern, utan kall vind, utan motvind och utan backar,  stenar och isfläckar,  känner jag verkligen vilken usel form jag är i när jag tagit ett varv ute.  Det hela var inte bättre av att jag hade hela magen full av påskens rester av chokladtårta och lösviktsgodis, mådde ganska illa de sista 2 kilometrarna..  Är huvudet dumt får kroppen lida säger dom ju, och ja, det ligger mycket i det!

Måste verkligen få igång benen ordentligt nu, börjar dra ihop sig till min lopp premiär på Göteborgsvarvet och det ska bli så kul och jag ser verkligen fram emot de! Måste bara få till formen!

Nu väntar jag på värmen, de som tror sig veta säger att den kommer nästa vecka (peppar, peppar).  Isen måste försvinna från mina rundor så jag kan springa utan att vara rädd för att slå ihjäl mig!

Har sagt det förr, säger det igen, KÄMPA VÅREN!!

Våren tog reträtt!

21 mars 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Efter premiären ute fick vädergudarna för sig att köra vinter ett tag till.. Det har varit isande kall vind vilket gjorde jag drog mig in igen! Jag har flera dagar inte ens gått ut på promenad(!) vilket måste vara nåt slags rekord.. jag har istället nöjt mig med att promenera på löpbandet för att slippa gå ut! Dom som tror sig veta påstår att det kalla komma hålla i sig månaden ut, så jag får helt enkelt vänta ett tag till med att komma igång ute på riktigt. Det spånas i att en kallare vår är gynnsam, då det bli mindre mygg och fästingar och det är ju alltid positivt. Men samtidigt längtar jag nu till vår och värme, vårkänslorna som kom för några veckor sedan dog bort och flera dagars ihållande snöande gjorde att det kändes som december! Brrr. Förra året vid den här tiden var det +21 ute, känns helt galet..

Idag lyser i alla fall solen vilket gör att allt känns lite lättare! :) Kom igen nu våren, kämpa!!

Ett jävulskt pass!

13 mars 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

I måndags bestämde jag mig för att prova nåt nytt och bokade in mig på ett GRIT pass. Tyckte det så kul ut och jag trodde det skulle passa mig bra. Det skulle visa sig att jag var helt fel ute... Efter ungefär 10 min kände jag att jag bara ville springa därifrån och aldrig komma tillbaka! Instruktören var som en Duracellkanin, fattar inte hur nån kan ha så enormt mycket energi och göra dessa tunga övningar i rasande tempo.. Jag försökta hänga med, men orkade verkligen inte, blodsmak i munnen med en skyhög puls! Redan halvvägs in i passet kände jag att jag skulle få en ordentlig träningsvärk, benen skakade rejält.

När passet äntligen var slut kände jag absolut inget annat än tur, tur att jag kom undan med livet i behåll. Glad över att det var slut och besviken över att det inte var som jag tänkt mig. När jag gick till bilen hade jag ingen kontroll över mina ben, kände mig som en sprattelgubbe med benen åt alla håll och redan då hade jag fått lite träningsvärk.

Träningsvärken blev bara värre och värre, både i går och idag har jag känt mig som 100 år! Fick rulla ur sängen och att ta mig ner för trappan var en utmaning, benen är helt stela och gjorde rejält ont. Får hålla mig i bordskanten när jag ska sätta mig på en stol, samma sak när jag ska upp. Att träna innan träningsvärken har släppt finns inte på kartan, promenaden igår tog jag för att jag är jävligt enveten och har lite halv panik över att jag just inte kan träna nåt med denna träningsvärken.

Jag har haft träningsvärk förut, många gånger, men denna här gången är det nog värre än vad det nånsin har varit. Nu har jag provat GRIT, jag tyckte inte det var roligt och jag kommer inte att göra det igen!

Premiär!

5 mars 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Idag kände jag att det var dax, dax för springpremiär ute! Det var relativt soligt och hela 8 grader, så det kändes som en perfekt dag för en premiär! Här utanför är det lerigt och fortfarande en del snö och is kvar på de rundor jag brukar ta. Kom att tänka på en väg som ligger en bit bort som jag trodde skulle vara ok att springa på, så jag cyklade dit. Det blev en uppvärmning på cykel i 5 km innan jag kom fram. Tyvärr var även den vägen på sina ställen fulla med is, så jag fick gå i kanten flera gånger. Kände mig som Bambi på hal is och är glad att ingen såg hur jag slirade omkring. Sprang  5 km och efter att bara ha sprungit på löpband under flera månader var det en halv chock att få motvind samt att det var dåligt med studs i den leriga vägen, efter bara nån kilometer kändes benen som betong!!

Sen var det bara att hoppa på cykeln igen för 5 km tillbaka hem och väl hemma kändes det riktigt bra, trots att det var tungt, men det får vara tungt på premiären, nu kan det bara bli bättre!

Träning är medicin!

4 mars 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

De senaste dagarna har jag haft problem med huvudvärk och trötthet. Huvudvärken kommer smygandes nån gång efter lunch och håller i resten av dagen, så träningen har väl blivit lite lidande.. Men idag trotsade jag huvudvärken, började få lite halv panik över att det gått så många dagar sen jag sprang sist (tappar ju kondisen på nolltid om jag inte underhåller den), så jag bytte om och hoppade upp på löpbandet trots huvudvärken. I början kändes det som om hjärnan studsade omkring där inne, men efter ett tag lugnade det ner sig och jag började känna mig piggare! Det blev dock ett väldigt lugnt pass, i maklig hastighet, vill ju inte pusha det för hårt..

Ganska otroligt egentligen, att man efter att ha tvingat sig själv till träning blir av med huvudvärken. Minuterna innan jag bytte om låg jag på sängen och tyckte allmänt synd om mig själv, så mycket bättre det kändes efteråt, att jag kunde träna bort min huvudvärk!

Vår på G!

25 februari 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Dagarna börjar bli längre, när man vaknar på morgonen är det ljust. Fåglarna har kommit igång med sitt kvittrande och under soliga dagar får vi njuta av takdropp!

         

Snart går vi in i den första vårmånaden och allt börjar plötsligt kännas lite lättare. Jag har börjat längta till att få springa ute! De senaste veckorna har jag faktiskt också börjat fundera på om jag inte skulle, inför nästa vinter säsong, skaffa prylar så jag kan springa ute även på vintern (om det inte blir för kallt och blåsigt förstås!) Får fundera på det lite till, medan jag längtar tills att snön försvinner så man kan ta årets första runda ute!

                                     

Jogging VS löpning

22 februari 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

När kan/får man kalla sig löpare? Är det när man springer 1 mil i veckan, 2 mil, eller kanske 5 mil? Jag vet inte riktigt om jag vågar kalla mig löpare, kanske blir dom andra "riktiga" löparna arga om jag säger att jag är en löpare? Kanske är jag en joggare? En som i behaglig takt skuttar runt i skogen. Är det egentligen någon skillnad på att vara en löpare och en joggare? Tycker löpare låter så proffsigt och själv känner jag mig mer som en glad amatör.

Min man brukar säga att han luffsar, (LUFFSAR!!) där går min gräns, att luffsa känns helt ovärdigt, det känns verkligen som att skutta omkring i skogen, björnar luffsar!! Då är jogging ett bättre ord, även om jag kan tycket det låter lite mesigt, jag brukar nog säga att jag springer, det är nånstans mitt emellan, jag är inte en proffsig löpare eller en trallig luffsare eller joggare. Nä, springa får det bli, kanske om jag lägger på ett kol, blir ännu lite mer aktiv, springer ännu lite längre och snabbare,  vågar jag tillslut kalla mig själv för löpare!

Gilla Allt om Löpning på Facebook!