11 mars 2017 | Bloggar – Lina Andersson
När jag kommer hem från jobbet idag så ska ta en lite längre runda, lätt att få inspiration när jag hör hur fåglarna kvittrar ute. Så upp o hoppa!
Som sagt. jobb först... och när t. om öginskuggan skickar budskap, då blir det en bra dag. Trevlig helg på er!

9 mars 2017 | Bloggar – Lina Andersson

Jag har en väninna som har en plan, eller nej hon hade en plan... till nyåret började det nya livet!
Hennes plan var att förändra sin trivselvikt lite, börja träna eller ja fortsätta träna fast med mer intesitet (så hon löste terminskort), komma igång med promenader och hade en plan på att börja jogga. Det var en bra plan, en bra livsförändringsplan, och jag kände det där stinget ni vet: "jag vill också ha en plan".
Men så hände det - knaak- och så var benet brutet och med sju veckor i nån sorts otymplig sko så var planen puts väck...ledsamt för henne. Dock tar hon det med jämnmod och har verkligen hunnit kolla in ALLA tv-serier och refererar gärna vilka jag bör titta på. Saknar våra promenader lite för hon hade verkligen mycket att "ventilera" och många bra tankar.
Men just det, PLANEN (den kommer hon säkert att börja om med när allt är läkt igen) alla verkar ha en sån, utom jag?! Jag har inte tid att sätta mig ner och tänka igenom vad jag ska planera och hur jag ska gå tillväga på bästa sätt. Eller tid har jag, men då kollar jag hellre in väninnans tips på serier... Jag vet vad jag vill göra och ungefär vad som krävs för att ta mig dit men en PLAN - det låter så proffsigt, så "jag vet vad jag gör"
Men PLANEN följer inte livet och dess händelser och det är kanske därför jag inte får till en strukturerad plan på pappret (datorn) jag vill göra vad som känns bra och sånt som faller mig in. Och troligen är jag rädd att jag inte ska kunna hålla planen och ha lagt min tid i onödan och nu ska jag göra om hela skiten igen... nej jag är nog inte redo för en plan!
8 mars 2017 | Bloggar – Lina Andersson
ja det får jag verkligen hoppas. Förändringens vindar har stormat och nu vill jag landa, men inser att inget händer om jag inte själv åtgärdar det som går att göras, sagt och gjort.
Att få ut och ta några rundor, korta och med blandad hastighet, det är lycka! Att efter lång bortavaro känna att jag orkar och faktiskt vill komma igen, jag vill springa jag vill lufsa jag vill känna granbarrsdoften i näsan jag vill jag vill... så nu kör jag, all in - typ, nästan precis som vanligt.
Ja idag börjar jag med att vila, när jag nu har energi ska jag ju inte bara "ta slut" på den, men imorn... Vi hörs!
19 maj 2016 | Bloggar – Lina Andersson
Vilken vår vi har, den innehåller allt från tö till snö från sol till regn och från svacka till hopp :-) bara att förvalta varje dag som ett guldkorn och se vad som väntar runt hörnet!
...och nu har alla dragit igång sina swimruns, guud vad sugen jag blir!
Alla härliga bilder som dessa fantastiska människor lägger upp på sjöar i hela vårt avlånga land - med våtdräkter, på paddlar, på simglasögon eller när de sitter med vinterjackan på efter sina swimruns, jag VILL också. Tänk, de får det bästa av två världar, skog och sjöar. Jag blir lyrisk å deras vägnar, där snackar vi energi :-D
Energier, får jag rätta mig själv till. Energier som förmedlar lycka och välmående, tänk vilka stålmän och stålkvinnor. Krånglar sig in i tihgta våtdressar, kastar sig i iskallt vatten och springer med dyngsura skor, huttrar mellan varven och hela tiden har en positiv tanke, superimponerad är jag. Det är liksom små stjärnor runt dessa människor när de kommer upp ur vattnet och fortsätter till nästa station, massor av små glittrande stjärnor.
Vilken skara av människor, ni är annorlunda härliga och helt grymma oavsett om ni är nybörjare, bara tränar detta eller är vana "swimrunnare", grymma!
Er inspiration kommer inifrån,
plocka fram den och njut av vårt fina land när ni är ute på stigarna eller i vattnet, Stanna upp, känn efter var ni är och njut av stunden - den kommer inte igen.
(och jo, jg kanske glorifierar swimrunners lite, men bara lite blink blink)

29 april 2016 | Bloggar – Lina Andersson
Planerar mitt pass, brukar ta det som känns rätt för dagen, och idag ska det bli en längre lugn tur på järnvägen och grusvägarna runt om i skogen. Bara njuta, utan nåt direkt flås, och känna att allt faller på plats. On the road... Bäcken porlar, fåglarna kvittrar och mellan varven lyser solen upp vitsipporna. Magiskt!
Innan jag vet ordet av har jag vikt av från grusvägen in på stigen, det mjuka och blöta gräset blötar upp mina skor och ett leende av välmående sprider sig.
Och utan förvarning springer jag inne i skogen. Hoppar över stock och sten, tvärar hit o dit, ser en fågel o följer den en bit...
Långt från stigen, ännu längre från grusvägen, står jag här mitt i skogen och känner hur hur energierna flödar... Var blev min plan av?!?!
Rätt gott när naturen tar över :-)
