22 juli 2016 | Bloggar – Linda Brundin
Åh, vad det är skönt att vara ledig!! Nu är det en vecka sedan jag loggade ut från jobbet. De sista dagarna på jobbet var väldigt stressiga. En jobbig och krävande incident tog all energi och kraft sista dagen så istället för att hinna rensa skrivbordet och reflektera över en intensiv men otroligt rolig termin lämnade jag jobbet med en känsla av att inte vara klar med någonting. Mina första semesterdagar fick jag verkligen kämpa med att inte pocka upp datorn och jobba klart. Svårt. Idag har jag gjort färdigt det där jag hade hängande över mig så nu känner jag att ledigheten börjar till 100%.
Förra helgen drog vi till stugan i Halmstad. Det är alltid skönt att kicka igång semestern med att komma iväg från alla måsten. Tyvärr har vädret varit allt annat än semesterlikt. Regn, mulet, inte över 20 grader och BLÅSIGT! Att vara på stranden var inte att tänka på. Barnen var i snabbt och doppade sig en gång men inte mer än så. Så vad har vi hittat på. Jo, på söndagen var vi vid Danska fall i Simlångsdalen. Miljön och naturen i detta naturreservat är underbar. Man går genom vackra bokskogar innan man kommer fram till fallen. 
På tisdagen åkte vi ner en sväng till Kullaberg där vi tänkte gå ner till Nimis och Arx. Det är en tuff vandring som kräver vältränade ben och glatt humör. Vi hade laddat ryggsäcken med energi så at barnen skulle orka. Tyvärr började det regna när vi var på väg i bilen så vi bestämde oss för att slopa vandringen. Det kan bli väldigt halt när man ska gå ner/upp till skulpturerna. Vi åkte istället längst ut till spetsen av Kullaberg och gick omkring lite vid Kullen fyr, nog så utmanande för barnen. Det var en härlig dag trots lite halvdåligt väder. Ja, sedan har det varit minigolf, lek och glass för hela slanten. Semester med andra ord.
Hur har det då gått med min ambition att morgonträna? Sådär är det ärliga svaret. Jag och maken var ute två morgnar. De andra morgnarna var det så dåligt väder att vi valde att stanna inne och en morgon ville vi unna oss sovmorgon. För övrigt har jag har tränat själv och mitt mål att springa hela Prins Bertilsleden är nått! Jag sprang hela vägen från Tylösand tillbaka till stugan. Det var 18 km och tog 1 timma 26 minuter. 
Om ni är nere i Halmstad måste ni springa den här sträckan. Från Tylösand in till slottet i stan är det 14 km nästan exakt. Leden är utmärkt med blåmålade stolpar så det går inte att springa fel. Hela leden går utmed havet och ger en så härlig känsla. Tillgängligheten är mycket god, det är endast på några få ställen det iär lite svårt att ta sig fram om man går med barnvagn eller sitter i rullstol. För utom denna sträcka har jag sprungit två 8 km-rundor i bra tempo. Måste ändå säga att jag är nöjd med hur veckan blev träningsmässigt. Vi har gått väldigt mycket så även om jag inte tränat aktivt alla dagar så har vi varit väldigt aktiva.
Nu tuffar veckorna på med blandade semesteraktiviteter. Skönt att ha lite planerat men ändå utrymme för spontana infall.
//Linda
18 juli 2016 | Bloggar – Linda Brundin
Nu är vi på väg hem efter att ha tillbringat några dagar i Stickholm. Det som är bra med löpningträning är att man kan utöva det överallt. Jag känner till Stockholm väldigt dåligt men vågade mig ändå ut en runda i vår otroligt vackra huvudstad. Med en bra träningsapp är det i stort sett omöjligt att springa vilse. Vi bodde på Kungsholmen så jag sprang genom Rålambshovsparken, över Västerbron, längsmed Söder Mälarstrand, över Centralbron och tillbaka längs Norr Mälarstrand. Totalt 7 trevliga km blev det. Nu till en mindre trevlig sak. Jag hade glömt packa mina nya skor! Så himla klantigt!!! Springsuget var dock större än viljan att avstå en runda så jag fick helt enkelt ta vad jag hade; ett par sneakers. Jag snörade på mig mina Superga, visserligen platta och utan någon som helst dämpning men det gick ändå förvånansvärt bra. När jag kom tillbaka till hotellet och tog av mig skorna var tårna på vänsterfoten blodiga men annars kände jag inget obehag av att springa i dessa skor. Det är inget jag kommer att göra om och egentligen inget jag kan rekommendera men vad gör man inte när benen kräver att bli rastade.
12 juli 2016 | Bloggar – Linda Brundin
Det gick inte så bra för Adidasskorna. Vi blev aldrig kompisar. Jag kände redan efter andra rundan att det var någonting som inte stämde. De kändes inte bekväma, klämde, och var svåra att få att sitta bra på foten. Efter 18 km i Halmstad var jag öm på ovansidan av foten, så brukar det inte vara. Jag har en knöl på foten, hallux valgus. Knölen ropade 'Nej, nej, inte de orangea skorna! Jag gillar inte dem!' Så knölen fick bestämma. Jag var liksom tvungen att göra slut. Det var därför väldigt tacksamt att ha det där intyget från Intersport som garanterade ett par nya skor inom 30 dagar om jag inte tyckte om det par jag köpt. Adidas byttes idag ut mot ett par Nike, endast 200 kr i mellanskillnad. Nu suckar mina fötter av välbehag igen och knölen protesterade inte alls under första provrundan. Till er som springer med skor ni inte är nöjda med; fortsätt inte! Det är inte värt det. Byt!
29 juni 2016 | Bloggar – Linda Brundin
Vår ambition att springa varannan dag bröts i torsdags då jag och familjen åkte till Liseberg. En rolig eftermiddag/kväll men tyvärr var vädret uselt. Flume ride var en skön dusch i jämförelse. Mia och jag sprang i fredags och i söndags men från och med nu och tre veckor fram över är det helt upp till mig själv vilken kvalitet det blir på träningen. Mia är på Cypern i en vecka. När de kommit hem har vi hunnit sticka till stugan i Halmstad och efter det avlöser vi varandra på hemmaplan i olika omgångar. Så, som sagt, nu är det upp till mig. Jag är ju ingen morgonträningsmänniska men när vi är i stugan brukar jag försöka ge mig ut varje morgon. Jag sätter klockan på 7.30, ger mig ut på en runda på stranden och kommer hem ungefär en timma senare och väcker resten av familjen. Jag är ju verkligen ingen morgonträningsmänniska men när vi är i stugan går det utmärkt att ta en pw eller joggingtur på morgonen. Ett stort mål i sommar är att vid ett tillfälle springa Prins Bertilsleden längs havet hela vägen från Tylösand tillbaka till stugan, ca 2 mil.
I söndags var vi ute i 14 km. Det var över 20 grader redan klockan 9.00 och tidigt på morgonen hade det ösregnat. Det var tung luft, riktigt klibbigt. Efter 2 kilometer var vi genomsvettiga. Till saken hörde väl också att det varit midsommarhelg med god matt och dryck samt sena kvällar. Inte konstigt att det kändes tungt.
För att hålla liv i varannandagrutinen skulle jag igår klippa gräset, tro mig - det är träning då vår tomt är väldigt kuperad. Då bestämde sig vår gräsklippare för att lämna oss och tillvaron på vår tomt och klippa vidare på andra gröna ängar. Den bara dog! Så nu står vi här med en gräsmatta klippt till hälften. Ser inte klokt ut. Får snällt fråga grannen om vi kan låna deras klippare.
Idag har jag köpt nya skor! Det blev inte de skor jag tänkte köpa utan ett par Adidas. Det är svårt att veta vilka skor man ska köpa, en modell man trivs med kan ändra sig från ett år till ett annat. Jag köpte mina skor på Intersport och de skickade med mig ett intyg som gör att jag kan byta skorna mot ett annat par om de inte passar. Bra! Jag brukar inte klaga på saker och ting men den här gången tänker jag faktiskt utnyttja den här förmånen.
Det jag gör innan jag springer första rundan med nya skor är att trä om snörningen på detta sätt. Skorna sitter mycket bättre på foten. Och även om rosetten skulle råka gå upp så glider inte snörningen upp och gör så att hela skon sitter löst. Om ni inte provat detta än måste ni göra det. På bilden här nedan ser ni mina skor och min knytning. 
Nu laddar vi inför de sista två arbetsdagarna, sedan SEMESTER. I fem veckor!
Tjingeling! //Linda
20 juni 2016 | Bloggar – Linda Brundin
Här hemma hos oss har vi olika intressen. Min man följer fotbolls-EM, enligt mig, maniskt. Han tittar på alla matcher. Spelar ingen roll vilket land som spelar, just nu är alla länder roliga att följa. Detta intresser går dock i skov. Mellan de stora mästerskapen har han inget som helst inresse alls av att se matcher. Vi har ju Elfsborg här i Borås. Vi har varit på Elfsborgsmatcher en gång var, och det bara för att vi då fick blijetter. Min man gick på match tillsammans med vår amerikanske svåger och jag gick med min mamma. Jag var mest intresserad av att titta på hur illa motståndarklacken betedde sig (säger inte vilken...). Min mamma där emot höll ögonen på planen och försökte hänga med. Grejen var bara den att hon bara kunde namnet på Anders Svensson så så fort någon Elfsborgspelare nuddade bollen utbrast hon glatt "Det var Anders!".
Min man vill gärna ha sällskap i soffan när han tittar på fotboll och nu får han det. Jag skriver ett inlägg här och han hejar på England och Slovakien.
Jag och Mia har tränat varannan dag i över tre veckor. Det är bra. Kondisen är god och jag känner mig stark. Det är bra. Något som kan förbättras är det som sitter på fötterna. Mina skor är inte bra. Jag har haft dem sedan i juli förrra året så de har nött asfalt i snart ett år. Jag har nu ett par Nike och är väldigt nöjd med dem så det får bli ett par liknande tänker jag. Mia köpte precis ett par Salming men de skorna passar inte mina fötter alls. Jag har breda fötter, riktiga ankfötter. Funderar på ett par av denna modell, eller den här. Jag är lite feg och köper inte skor på nätet utan brukar gå till en bra butik där man kan få hjälp. I Borås har vi en toppenbutik som heter Fotriktigt, där är de alltid så proffsiga. En tur dit får det blir inom kort.
Fredagens pass var kort. Både jag och Mia lämnade våra barn ensamma hemma så det fick bli en kvick runda med telefonerna på standby. Mina barn är bra på att hålla sams (tack iPad och iPhone) men jag vill ändå inte lämna dem själva för länge. Det blev 5,5 km, alltid något. Igår sprang vi nästan 14 km i både mot- och medvind. Det var aningen kallt när vi stack iväg så jag bytte från t-shirt till långärmad tröja. Helt rätt val. Rundan gick både utför och uppför, en skön utmaning.
Mia har redan gått på semester medan jag jobbar två veckor till. Sommaren är en prövning då vi inte ses alls lika mycket pga resor och annat kul. Vi försöker höras av och springa rundor tillsammans så fort vi är hemma samtidigt men den mesta av träningen sker på egen hand under semesterveckorna. Prövningen för mig är att inte falla i sjusovarfällan eller irra för långt in i grillkvällsgrottan. Jag hoppas i sommar på stark moral som inte hör vad latmasken har att säga ;)
Nu har mannen tröttnat på fotbollen, det står 0-0.
Må så gott!
//Linda
