Det där med i ur och skur.
21 februari, 2016
Bloggar – Linda Brundin
Helgens pass är avklarade. I fredags blev det 5 km i lite snabbare tempo, kändes riktig skönt. Det var ganska torrt på gatorna så vi kunde trycka på lite mer än vi kunnat de sista veckorna och kom upp i riktigt hyggligt tempo, 5.15 i snitt. Eftersom vi kom iväg ut redan vid kvart över ett kunde vi ta välförtjänt helg tidigt. Vår planering var att vila igår och springa idag och det var tur det med tanke på gårdagens väder. Det var kastvindar och vräkte ner blöt och tung snö så det kändes skönt att stanna inomhus. Min dotter var bjuden på kalas på Leos lekland där jag tror de slog besöksrekord igår. Har aldrig sett så mycket folk där på en och samma gång. Jag är verkligen inget stort fan av lekland men barnen sprang av sig och var blossande svettiga när vi åkte hem.
Pasträtten jag skrev om i fredags var supergod. Prova den!
Så till dagens pass. Vi brukar ta en lägre runda på helgerna och så hade vi bestämt oss för att göra idag också. Termometern visade +3 grader och det regnade lite lätt, egentligen perfekt löparväder. Sagt och gjort, på med bra kläder och skor och ut genom dörren! Snömodden låg tjock över gator och trottoarer så vi bestämde oss för att springa ner en sväng mot Kransmossens friluftsområde. Vi misstänkte att det skulle vara ganska kletigt och blött men för det mesta var det överraskande hyggliga förhållanden. Vi fick gå på vissa ställen där stenar och rötter var täckta med ett tjockt lager hal slask men på stigarna och gångvägarna var det helt OK att springa. Vissa sträckor var till och med plogade och grusade, tack för det Borås Stad! Men det här slasket, ghaaaa! Det suger verkligen musten ur benen på en. Man sätter i en fot och glider antingen bakåt eller åt sidan innan man satt i nästa fot. På slutet kändes benen som stockar och det brände i musklerna av trötthet. Underlaget gav ingen respons utan gjorde allt för att ta energi. Så nu, efter nästan 14 väl kämpade kilometer, är jag helt slut. Helt slut. Slut. Punkt.
//Linda
